Evergrande har likviditetsproblem, det vill säga dåligt med kontanter. Förra året införde den kinesiska staten nya hårdare regler för fastighetsföretag som innebär att de inte kan låna lika mycket, i syfte att försöka förebygga en fastighetsbubbla. Till följd av det har Evergrandes aktie fallit nästan 85 procent i år. En eventuell konkurs skulle innebära svåra konsekvenser för den kinesiska ekonomin.
– Förutom att företaget är en stor arbetsgivare med uppemot 200 000 direktanställda så skulle en konkurs beröra nästan fyra miljoner arbetstillfällen, säger SVT:s Asienkorrespondent Ulrika Bergsten.
Stora ringar på vattnet
Dessutom har många småsparare investerat i Evergrandes projekt. Som så ofta i Kina betalar man en större summa pengar långt innan ens framtida lägenhet ens börjat byggas, men nu står många byggen stilla. Kontantbristen har lett till att man inte kan köpa byggmaterial, och flera projekt riskerar att aldrig bli färdigställas.
– Evergrande är också skyldiga pengar till mindre lokala banker och finansinstitut, och om de skulle gå konkurs blir ringarna på vattnet betydligt större än så. Då skulle även andra branscher påverkas eftersom det skulle bli betydligt svårare att få låna pengar.
Balansgång för styret
Det finns de som menar att Evergrande är på tok för viktiga för kinesisk ekonomi för att staten bara ska vända bort blicken. Men den senaste tiden har vi sett en rad utspel där kolumnister i statligt styrd media påpekat att staten absolut inte tänker ingripa.
De hävdar att Evergrande fortfarande har så stora tillgångar att sälja av så att de själva kan ta sig ur krisen. Andra säger att Evergrande är en sista relik från den atmosfär som rådde efter den globala finanskrisen 2008, då den kinesiska regeringen pumpade in pengar i systemen. Detta är ett nödvändigt ont för att rensa bort dysfunktionella inslag i ekonomin, menar de.
– Balansgången är hårfin. Även om man vill skicka en signal om att det inte går att agera hurusom helst och sedan förvänta sig att staten ska träda in, så vill man samtidigt inte skapa oro hos det kinesiska folket och sprida bilden av att staten inte har kontroll. Det skulle kunna leda till att folket slutar konsumera, och det hotar i sin tur också den kinesiska ekonomin, säger Ulrika Bergsten.
