Huset i centrala Rom ockuperades redan 2003 av gruppen Casa Pound. I dag bor här ett 20-tal hemlösa familjer, 24 timmar om dygnet ges kvalificerad ekonomisk och juridisk hjälp till människor som hotas med vräkning eller hamnat i skuldfällor. Här produceras TV- och radioprogram och pjäser repeteras. Utåt är Casa Pound en sympatisk blandning mellan ungdomsgård och socialkontor.
Samtidigt hyllar Casa Pound den italienska fascismen och diktatorn Benito Mussolini som styrde Italien från 1922 till slutet av andra världskriget.
– 20-talsfascismen säger till dagens Europa: Se upp! Den fria marknaden och globaliseringen tar död på Europa, inte bara de enskilda nationerna, utan också den europeiska identiteten, säger Simone di Stefano, CasaPounds andre man, när jag under en intervju i högkvarteret frågar vad en så extrem ideologi säger dagens européer.
Fina hus och hotfulla texter
Som motsats till dagens splittrade Italien, plågat av hög arbetslöshet, speciellt bland ungdomar, av lågprisländer utkonkurrerade italienska företag och jordbruk och arbetare som tvingas sänka sina löner på grund av att migranter tar jobben för mycket lägre betalning, framhåller di Stefano den fascistiska staten.
– Det här är vår idealstat, alla delar ska finnas med i vår stat; sport, kultur, delaktighet.
Men skrapar man på ytan framträder en mindre smickrande bild. CasaPounds ledare, Gianluca Iannone, är sångare i bandet Zero Zeta Alfa. Och i en av bandets låtar beskrivs den ständiga kampen mot de Casa Pound hatar mest. Vänstern.
”Vi ska krossa de röda svinen och medlöparna. Där är Sandro, där är Gennaro; Sergio går fram som en orkan. Vi är många, vi är snygga, nu river vi grindarna. När vi väl är innanför kan ingen stoppa oss.”
Under Zero Zeta Alfas spelningar brukar männen i publiken piska varandras bara ryggar med bälten. Och när jag frågar di Stefano varför, svarar han irriterat:
– Smärtan har en funktion: man kan inte ringa efter hjälp, en fascist kan inte hela tiden lita på hjälp från sina vänner eller från samhället utan måste kunna stå upp för sig själv.
”Beredda om inbördeskrig kommer”
För di Stefano kommer hotet från vänstern; när vänstern angriper Casa Pounds medlemmar måste de försvara sig. Hur förbereder de sig då inför en aktion mot vänstern?
– Det är inte så att vi förbereder oss på något speciellt sätt, men om ett inbördeskrig skulle bryta ut så är vi förberedda, svarar di Stefano.
Casa Pound har ett nära samarbete med det grekiska nazistpartiet Gyllene Gryning. Och Casa Pound har också besökt den svenska högerextrema gruppen Nordisk ungdom i Sverige.
– De européer som kämpar för sina nationer uppfattar vi som våra bröder, förklarar di Stefano samarbetet.
Till skillnad från Tyskland har Italien aldrig gjort upp med sitt fascistiska förflutna, säger historikern Anders Bergman som bland annat skrivit boken ”Italiens svarta hjärta”. I dag är de öppet nyfascistiska grupperna i Italien mycket små. Men samtidigt finns en utbredd förståelse och sympati för fascismen i betydligt bredare folklager.
Ingångar till makten
Under senare tid har populister som Berlusconi och Beppe Grillo sugit upp mycket av det stöd fascisterna annars skulle ha fått, säger Bergman. Men grupper som Casa Pound är välorganiserade, våldsbenägna och har inte sällan direkta ingångar till den italienska makteliten.
– Orsaken till att Casa Pound inte vräkts från det kommunägda huset de haft som högkvarter i tio år beror sannolikt på att Roms borgmästare fram till nyligen själv har ett fascistiskt förflutet, säger Bergman.
Om den ekonomiska krisen fördjupas och tilltron till populisternas politik havererar står de här små och militanta organisationerna beredda att utnyttja den politiska frustrationen hos en ungdom som till stor del tappat tron på framtiden.