Den folkliga revolten i Tunisien, kallad Jasminrevolutionen, startade med att en ung grönsakshandlare satte eld på sig själv i protest mot regimen. Veckor av massprotester och oro kulminerade den 14 januari med att president Ben Ali, som styrt landet med järnhand i 23 år, flydde.

Den 14 januari är nu en allmän helgdag i Tunisien, kallad Revolutionens och ungdomens dag.

Revolten i Tunisien brukar beskrivas som starten på det som kallas den arabiska våren. Den spred sig till bland annat Egypten, Jemen, Bahrain, Libyen, Algeriet, Marocko, Jordanien och Syrien – med varierande resultat.

I Tunisien har flera val hållits och en ny författning antagits. Men den demokratiska utvecklingen har störts av terrordåd. Enligt en rapport från tankesmedjan Carnegie Middle East Center, som återges av nyhetsbyrån AFP, är det bland annat Ben Alis mångåriga försummelse av sociala och ekonomiska frågor som öppnat dörren för radikalisering. Enligt FN har mer än 5 500 tunisier i åldrarna 18 till 35 år anslutit sig till jihadistgrupper i Syrien, Irak, Libyen, Jemen och Mali.