Fråga: Varför röstar afro-amerikaner demokratiskt?

Uppdaterad
Publicerad

Fråga: Jag har tidigare hört att det var vanligt att de befriade slavarna röstade på republikanerna men det numera är vanligare för afro-amerikaner att rösta på demokraterna. Kan du förklara vad som har hänt. Var Republikanerna tidigare ett mer liberalt parti eller vad har ändrats?

Svar: Historiskt sett kan man säga att de svarta haft anledning stt rösta republikanskt. Partiet grundades 1854 (även om det funnits föregångare) just som ett parti mot slaveriet. Partiets grundande var en protest mot att slaveriet skulle kunna utvidgas västerut i USA.

Det demokratiska partiet som uppträdde på 1830-talet (eller 1792 om man så vill) var en koalition av många intressen. Där fanns industriägare från nordöst som ville ha tullskydd. (Slavar fanns dock i fyra av nordstaterna också.) Där fanns plantageägare med slavar från södern som ville ha frihandel.

Det vita demokratiska södern

Den stora omsvängningen är egentligen bland de vita. Förr var de vita i södern ett av demokraternas starkaste fästen, medan republikanerna var svaga. Nu är det tvärtom. Att de svarta nu nästan enbart röstar demokratiskt hänger samman med en förändrad inställning i partierna genom tiderna.

Demokratiska partiet var splittrat redan före inbördeskriget 1861-65. I söder separatister som var för slaveriet, i norr fanns kritiker av slaveriet. Partiet sprack när det 1860 skulle utse presidentkandidat. Vinnare i presidentvalet blev republikanen Abraham Lincoln.

Intresset minskade

Efter inbördeskriget och slavarnas frigivning minskade efterhand intresset på den republikanska sidan för medborgarrättsfrågor. Sydstatsdemokraterna förlorade all makt efter kriget. Södern styrdes i segrarnas anda. Under en kort tid kunde svarta väljas till politiska poster i södern. Men en avgörande förändring blev den s. k. ”Kompromissen från 1877”.

Republikansk kompromiss

Efter ett tvivelaktigt valresultat 1876 blev (förenklat uttryckt) den republikanske kandidaten Rutherford B. Hayes accepterad som president pga sydstatsdemokraterna, som återfick makten. Genom det fråntogs de svarta sina rättigheter.

Ett tydligt rasistiskt inslag fanns länge hos sydstatsdemokraterna. 1912 röstade de svarta på demokraten Wodrow Wilson, När han blev president ökade han segregationen i den federala administrationen och utökade t ex antalet delade toaletter för svarta och vita i regeringsbyggnaderna. När svarta klagade sade han: Då får de rösta på någon annan.

KKK-stöd åt demokraterna

Den demokratiske presidentkandidaten McAdoo 1924 hade stöd av Ku Klux Klan. Partiet var alltså ett slags koalition mellan olika fraktioner.

Omvälvningen kom i slutet av 50-talet. Republikanske presidenten Eisenhower försökte med trupper tvinga bryta segregation i skolorna. Mycket påverkades av att svarta deltagit på jämställd fot i andra världskriget.

Demokraternas majoritetsledare i senaten, Lyndon B. Johnson, tvingade 1957 och 1960 fram ganska försiktigta lagar som dock stärkte de svartas rösträtt.

Omsvängning under Nixon

I valstriden 1960 med Kennedy tvingades Nixon av den liberale republikanen Nelson Rockefeller att ta upp medborgarrättsfrågor. Men i södern struntade Nixon struntade i det. Här började alltså republikanerna klart byta sida.

Demokraterna drev istället frågorna. Kennedy lade fram en medborgarrättslag som ansågs för tam. Den gick inte igenom, innan han mördades. Lyndon Johnson drev frågan vidare som president. Han hade motstånd från kongressledamöterna från söder och lyckades först genom visst republikanskt stöd få igenom medborgarrättslagarna.

”Nu har vi förlorat Södern

När han skrev under lagen påstås han ha sagt: ”Nu tror jag att vi har förlorat Södern en hel generation framåt”.

Skiftet i söder märktes tydligt i valrörelsen 1964 mellan Johnson och den urkonservative republikanen Barry Goldwater, som 1960 stött Nixon. Goldwater var emot alla lagar om medborgarrätt.

Republikanerna vann södern

Därigenom stärktes republikanernas ställning i söder, medan demokraternas försvagades. Johnson vann en storseger nationellt men förlorade flera sydstater. Det blev början till demokraternas nedgång i söder, som dock mest gäller i presidentvalet.

Det kan tilläggas att Lyndon B Johnson, som själv var sydstatare från Texas, och som anses ha varit rasistisk själv, är en av de mest kritiserade presidenterna i modern USA-historia. Det beror på Vietnam-kriget. Men hans ursinniga – ibland troligen helt grundlagsstridiga – kamp för medborgarrättslagarna gör honom ändå till en betydande president, tycker jag.

Har du en fråga om USA:s politik?

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.