Goje sabz, gröna tomater som de kallas för på persiska, janerik på arabiska. Sura, gröna och krispiga omogna plommon vars smakupplevelse förhöjs flera nivåer med lite salt på. Eller golabi jangali, så kallade skogspäron men som på svenska heter mispel. Och så färska mandlar.
Prisökning leder till protester
I år fastnar dock dessa ljuvliga smaker i halsen. De skenande matpriserna och enorma inflationen i Iran börjar få människor att gå på knäna. För varje tugga, för varje samtal påminns man om den förvärrade situationen där.
Redan under vintern 2017, när Iranavtalet var högst vid liv, relationerna med väst såg ut att ljusna och sanktionerna var lättade, blåste det upp stora landsomfattande protester i Iran. Då var det priset på ägg som symboliserade att folket fått nog.
Frukterna från ett då mer frodigt Iran hade inte skördats till folket. Utan verkade ha fastnat i en flaskhals i Teheran, enligt iranierna. Och med Teheran menades makthavarna och dess intressen bortom landsgränserna.
Så det alltid varit
Snabbt utvecklades slagorden till kritik mot regimen, mot dess fokus på Syrien och Libanon, och mitt i allt stod en kvinna vid namn Vida Movahed med sitt böljande korpsvarta hår exponerat och en pinne i sin hand, viftandes med en vit slöja. Det gick från matpriser till systemkritik i en handvändning.
Och så här har det alltid varit. Iranierna tar till gatorna när de är missnöjda. Det var så de störtade shahen 1979 och det är så de trotsar hökarna som haft makten sedan dess. Även om sådana utspel blir allt mer riskfyllda.
”Vi är hungriga”
Efter 2017 var det bensinprotesterna 2019, de absolut dödligaste i Iran på flera decennier. Därefter höjdes rösterna återigen när den olidliga värmen slog till och vattnet tog slut. Då sa man: vi är törstiga. Nu lyder parollen: vi är hungriga.
Allt grundläggande i det persiska köket har blivit dyrare. Återigen har priset på ägg dubblerats. Liksom kyckling. Matlagningsolja har ökat med 400 procent och beroende på brödsort kan det kosta tio gånger så mycket mer nu för en sandevich, som en macka kallas för på persiska. Den är lika fundamental som ostmackan är här i Sverige.
Kallas för provokatörer
Orsakerna till den nuvarande krisen är många. Kriget som rasar i Ukraina, coronpandemins effekter, de tuffa sanktionerna och en korrumperad stat.
De senaste protesterna hann knappt få världens strålkastarljus på sig innan nya tagit vid. Denna gång med anledning av en byggnad som kollapsade i Abadan i sydvästra Iran.
Flera personer dödades och farhågan är att ännu fler kan ligga under rasmassorna. Och ännu en gång ljuder också slagorden mot regimen, mot presidenten och mot den högste andlige ledaren. Demonstranterna kallas för provokatörer av regimen.
Glöm inte saltet
Att prata om Iran nu är extra tungt. Människornas tillvaro blir allt tuffare och riskerna för besökare blir allt högre. Då blir det som är ätbart och doftar av bättre tider både en tröst och en dolk.
Samtidigt är ett nytt Iranavtal i annalkande. Men om det innebär en bättre tillvaro för iranierna och ett stopp på skenande matpriser, är en fråga som ännu inte kan besvaras.
En sak är dock säkert. Säsongen är snart över så ni som lyckas få tag på goje sabz: glöm inte saltet!