Bland hoppfulla investerare världen över råder det ingen tvekan – jakten på mineraler och metaller är att likna vid en guldrusch.
Det stora intresset står i grunden på två ben:
För det första har behovet ökat lavinartat de senaste åren. Kritiska råmaterial finns i nästintill vartenda batteri och teknisk apparat som produceras – och beskrivs ofta som avgörande när det kommer till elektrifiering och grön omställning.
Samtidigt är tillgången begränsad. Idag utgör Kina den överlägset största producenten av flera viktiga ämnen, medan andra stormakter som USA och EU gjort sig beroende av att köpa in dem från utlandet.
Kina i framkant
Förhållandet ger Kina övertaget inte bara när det gäller teknikutveckling, utan också politiskt. För ledaren Xi Jinping är mineralerna ett starkt förhandlingskort, då ett plötsligt exportstopp skulle vända upp-och-ned på världsmarknaden och sätta hela ekonomier i gungning.
Hotet om en strypt kinesisk mineralkran bedöms samtidigt bli än mer kraftfullt i framtiden. Redan om tio år väntas efterfrågan på till exempel litium överstiga utbudet med hela 50 procent, konstaterar Internationella energirådet (IEA) i en analys där man sett till både nuvarande och planerad litiumproduktion.
Risk för konflikter
Det är mot bakgrund av detta som flera länder nu storsatsar på egen produktion. Ett tydligt exempel är USA, där Donald Trump gett order om att kartlägga alla tillgångar på federal amerikansk mark – även de som ligger i nationalparker.
Samtidigt pågår stormakternas jakt på mineraler även utanför de egna gränserna, och det med ett högt pris. I Ukraina ockuperar Ryssland tillgångar värda tusentals miljarder. I delar av Afrika trängs lokalbefolkningen bort av kinesiska investerare. Och på Grönland befinner man sig mitt i en dragkamp mellan stormakterna.
Experter som SVT talat ser med oro på utvecklingen. Risken för konflikter är stor när mineralernas framtid ska avgöras, menar man.
– Historiskt har vi sett hur plundring förstört hela länder. Det som är riktigt oroande i dagens situation är att vi ser vissa av de här mönstren återupprepas, säger Joakim Wohlfeil, expert på väpnade konflikter vid Diakonia.