Vilka är orsakerna bakom matkrisen?
Den viktigaste orsaken är krig och konflikter, även om torkan varit en utlösande faktor. Eftersom konflikter slår sönder jordbruk, fiske, industri och handel, blir kampen om de allt färre resurserna brutal. Det leder också till korruption. Mat och mediciner blir hårdvaluta. Folk tvingas fly från sina byar till städer och flyktingläger. Där blir tidigare självförsörjande bönder, fiskare och entreprenörer bidragsberoende.
LÄS MER: Hon flydde torkan och al Shabaab med två barn på ryggen mitt i natten
Vilken roll spelar omvärlden?
Omvärlden kan bidra mer till FN och humanitära hjälporganisationer. FN vädjar just nu om 6,3 miljarder dollar för de fyra drabbade länderna och har hittills utlovats 2,2 miljarder, ett gap på lite över fyra miljarder. Och man kan anta att de belopp som i slutändan faktiskt betalas ut blir ännu lägre. Givarviljan försvagas av att den största flyktingkrisen sedan andra världskriget just nu är ett faktum. Konkurrensen om världens välvilja har sällan varit större.
Nyligen slöt USA ett jättelikt vapenavtal med Saudiarabien, ett land som regelbundet bombat Jemen från luften och med landraketer. Länder som Storbritannien, Frankrike och Sverige säljer också vapen till Saudi. Om länder säljer vapen istället för att aktivt arbeta för en lösning på konflikten, förvärras matkrisen och svälten.
LÄS MER: Här riskerar miljoner svält
Men hjälper det att hjälpa korrupta länder i krig?
Alldeles nyligen bekräftade Nigerias sittande president, Yemin Osinbajo, att hälften av en stor hjälpsändning till norra Nigeria helt enkelt stulits och försvunnit på väg till de drabbade områdena i norr. Det kan verka hopplöst. I Mogadishu träffade jag nyligen Muhammad Mubarak, en ung somalier som arbetar för organisationen ”Vittnet”, (Marqaati). Marqaati utför ett slags medborgarkontroll av hur effektivt och rättvist hjälpen fördelas i Somalia. Jag ställde frågan: Ska vi kanske rent av sluta att ge pengar till FN och humanitära hjälporganisationer?
”I dag försvinner stora delar av biståndet i vägspärrar bemannade av regeringssoldater, klanmiliser och al Shabaab. Och politiker kräver ofta olika former av tillstånd som egentligen bara är förtäckta mutor. I lägren stjäls hjälpen av självutnämnda ledare. Men att sluta ge är ingen lösning. Istället måste givarna, både privatpersoner och regeringar, ställa krav på FN och hjälporganisationerna. Biståndsorganen måste känna att de har ögonen på sig. Men just nu är läget just så akut, att även om bara en del av hjälpen kommer fram, är den skillnaden mellan liv och död för många, inte minst undernärda barn som drabbats av mässling och kolera”, säger Muhammad.
Hur kan hjälpen bli mer effektiv och rättvis?
I Somalia har nästan alla ett konto knutet till sin mobiltelefon. Och kontantstöd, via mobilkonton, gör att drabbade kan gå direkt till marknaden och köpa vad de behöver. På så sätt blir det svårare för korrupta byråkrater, lägeräldsten och klanledare att stjäla biståndet. Allt fler biståndsorganisationer ger nu kontanthjälp till internflyktingarna.
Koordineringen mellan FN:s olika organ och hjälporganisationerna har blivit effektivare. Men fortfarande kan den bli bättre. Länder som Turkiet och Förenade Arabemiraten, till exempel, arbetar helt utanför FN-systemet. Resultatet blir ofta onödigt dubbelarbete.
LÄS MER: TV: Därför svälter människor – trots att mat finns
Men de drabbade länderna måste framför allt få hjälp med att lösa sina konflikter. Om delstaten Borno i Nigeria kunde börja odla vete igen, de somaliska bönderna i de södra, normalt mycket bördiga, floddalarna börja plöja och så igen och Sydsudan och Jemen få igång sin gas- och oljeproduktion, ja då skulle det bli lättare för drabbade länderna att på egen hand ta sig ur försörjningskrisen. För ytterst kan den bara stoppas om konflikterna – som slagit sönder de här ländernas ekonomier – upphör.