– Jag demonstrerar mot det patriarkala våldet som drabbar oss från födseln. Bara för att vi är kvinnor, svarar en av de tiotusentals kvinnor som fyller torget framför den argentinska kongressen.
Det här är den senaste av en lång rad manifestationer under parollen ”Ni una menos” (Inte en till). Den första ägde rum 3 juni 2015 och var en reaktion på ett uppmärksammat mord där en 14-årig flicka mördades av sin pojkvän. Sedan dess har rörelsen vuxit och fått ökad kraft varje gång ett nytt kvinnomord skakat landet.
Bland de förslag som förts fram under protesterna i Argentina återfinns krav på en bättre officiell statistik vad gäller kvinnovåld, skyddsprogram för de som drabbats, mer resurser till de som arbetar med frågan och genusundervisning i skolor och på myndigheter. Och protesterna har fått gehör för vissa av sina krav. Men än finns inga tecken på att våldet skulle minska.
”Jag har fortfarande två kulor i en lunga”
I en vacker sekelskiftsbyggnad i centrala Buenos Aires arrangerar föreningen Aapvf, som arbetar för att förebygga våld inom familjen, workshops för utsatta kvinnor och för män som vill förändra ett destruktivt beteende.
– Jag överlevde ett kvinnomord. Den 2 augusti 2010 kom min exman till skolan när jag skulle lämna våra döttrar. Och när jag gick över gatan sköt han mig tre gånger. Jag har fortfarande två kulor i en lunga, säger Corina Fernández.
Mordförsöket på Corina var ett av de första fallen av kvinnovåld som fick stor medial uppmärksamhet i Argentina. I dag mördas en kvinna var 18:e timme i Argentina. Om kvinnovåldet ökat på senare år eller om det är fler som anmäler är svårt att svara på. Men en sak är säker – kvinnorörelsen i Latinamerika har satt frågan högt upp på agendan.
Ingen ville se problemet
Psykologen Graciela Ferreira var en pionjär på området kvinnovåld i Argentina under 80-talet. 30 år senare fortsätter hon att arrangera workshops för kvinnor i utsatta situationer och för män som vill förändra ett destruktivt beteende.
– Det fanns ingenting innan vi började. Ingen trodde att problematiken existerade och de hånade oss. Eller så brydde de sig inte alls. De sa att Argentina var ett familjens land. Att vi var kristna, katoliker, och att de där problemen bara rör de fattiga, säger hon.
Graciela menar att det krävs större intresse från politiskt håll för att få till stånd en genomgripande förändring. Makthavarna har för dålig kunskap om ämnet och utan förståelse för problematiken går det inte att bedriva politik.
En kvinnoroll i snabb förändring
Jag frågar Graciela om man kan se den senaste tidens våg av kvinnovåld i Argentina och Latinamerika som en reaktion på en kvinnoroll i snabb förändring.
– Ja, till viss del. Men det är viktigt att understryka att de män som reagerar på manifestationerna redan har en fallenhet för att vara våldsamma. Hos andra män gör manifestationerna att de reflekterar och i bästa fall läser på vad det handlar om. Det är därför vi ser fler och fler män som ansluter sig till manifestationerna, säger Graciela.
”Ingen lyssnade på mig”
I dag reser Corina Fernández runt i Argentina och berättar om vad hon utsatts för. Hon är överväldigad av alla positiva reaktioner hon möter. Men tror samtidigt att det blir svårt att få stopp på våldet utan en förändring av rättsväsendet.
– Rättsväsendet har inte förändrats alls. Trots mina 80 anmälningar så var det ingen som lyssnade på mig. Idag är det likadant. Vi ser till och med att en majoritet av kvinnorna som mördas hade anmält hot innan. Så när jag ska be en kvinna att anmäla blir jag rädd, för jag vet att det äventyrar hennes liv.
Omfattande straffrihet
När den ljumma sensommarnatten svept in Buenos Aires i mörker väller demonstranterna ut på stadens paradaveny 9 de Julio. I många latinamerikanska länder är kvinnomord i dag en specifik juridisk kategori. Straffen har skärpts men kvinnoorganisationerna tycker att förändringsarbetet går alldeles för långsamt. Enligt FN så uppgår straffriheten för kvinnomord i Latinamerika till 98 procent. Och det protesterna åstadkommit är att ingen längre kan blunda för problematiken.