Varför är Malula så märkvärdigt, undrar ni kanske.

Jo, Malula med idag 5.000 invånare är förutom två små grannbyar den enda plats i världen, där människorna fortfarande talar Jesu eget språk, arameiska. Mittemellan två höga bergsklippor på 1.600 meters höjd uppe i Qualamun-bergen klättrar den lilla staden långsamt, långsamt uppför bergssidorna.

Bilden är gudomlig, liksom ljuset.

Vid sex-, sjutiden på kvällen färgas bergen och ökensanden terrakottaröda av den lågt stående solen. I form av en staty, utmejslad ur berget, står Jungfru Maria, Jesu Moder, och tittar ner på invånarna i Malula samtidigt som kupolerna på de kristna kyrkorna färgas guldgula av solen. Synen är oförglömlig.

Sida vid sida

Det man först slås av i Malula är det stora antalet kristna kyrkor och kloster. De ligger där sida vid sida med nästan lika många muslimska moskéer. 60 procent av Malulas invånare är kristna, 40 procent är muslimer. I Syrien som helhet med sina 19 miljoner invånare är bara 13 procent kristna. Därför är Malula himmelriket på jorden för de kristna i Syrien.

I Malula lever kristna och muslimer i total endräkt. Framförallt har de en sak gemensamt: de talar alla arameiska, Kristi språk.

Det är mindre än 10 mil till Damaskus. Där förstår ingen dem. Där talas bara arabiska. Invånarna i Malula är för säkerhets skull tvåspråkiga, eftersom alla också talar arabiska.

Världsberömt

Malula är världsberömt, även om jag tror, att många svenska TV-tittare aldrig har hört talas om staden, där Kristi eget språk fortfarande lever. Hur kan det då komma sig att denna lilla folkspillra långt uppe i ökenbergen alldeles av sig själva har lyckats bevara det språk, som Jesus talade för 2.000 år sedan?

Ja, språket är till och med äldre än så, upplyser mig Saada Sarhan, den kvinnliga rektorn på Arameiska Institutet i Malula. Arameiska talades redan för 4.000 år sen, säger hon.

Arameiska Institutet, där Saada Sarhan är chef, startade så sent som för två år sen med bara en enda uppgift: att lära barn och ungdomar i Malula att läsa, skriva och tala arameiska.

Var på väg att dö ut

Joseph Francis, lärare på institutet, berättar för oss, att arameiskan fram till 2004 nästan var på väg att dö ut. Då var det nästan bara de äldre invånarna i Malula som ville tala arameiska.

Ungdomarna tyckte, att arameiska var omodernt och föredrog att tala arabiska, eftersom det var arabiska som gällde, inte minst i skolorna. Då bestämde sig den högsta statsledningen i Syrien för att det arameiska språket skulle bevaras. Pengar anslogs till att inrätta en skola enbart för att lära ut arameiska i Malula. Och den skolan ska nu vara garanten för att arameiskan ska finnas kvar långt in i framtiden.

Läraren Joseph Francis är optimistisk.

-Om några år kommer hela världen att tala arameiska, säger han på arabiska till oss.

Skola två timmar om dagen

Idag får alla barn i Malula tillbringa två timmar om dagen i den arameiska skolan för att lära sig läsa, skriva och tala arameiska, trots att barnen har sommarlov.

En gång i tiden ska alltså arameiskan ha varit det stora och mest talade språket i de länder, som i modern tid heter Syrien, Libanon, Israel, Palestina och Jordanien. Hebreiska existerade visserligen men var reserverat enbart för religiösa akter. Det finns uppgiftslämnare, som hävdar, att till och med delar av Bibeln ursprungligen var skriven på arameiska.

Försvann som skriftspråk

Men någon gång på 600-talet efter Kristus övergavs arameiskan som språk. Arabiska och syriska tog över. Arameiskan försvann då också helt som skriftspråk. Men i den isolerade staden Malula i Syrien överlevde den talade arameiskan. Nu försöker dessutom språkvetare och lärare i Malula att rekonstruera ett arameiskt skriftspråk, som lärs ut till barnen. De unga i Malula får alltså lära sig att skriva det språk, som deras mor- och farföräldrar bara kunde tala, aldrig skriva.

Till det yttre har detta nygamla skriftspråk inga likheter med det arabiska skriftspråket, inte heller med hebreiskan. Den talade arameiskan är också ett fullkomligt obegripligt språk för de araber, som aldrig fått lära sig arameiska. När jag själv lyssnar på arameiska och arabiska samtidigt, tycker jag visserligen, att språken låter lika, men mina öron är uppenbarligen inte tillräckligt sofistikerade för att jag ska märka skillnaderna.

Förändrats genom åren

Men trots att det arameiska språket har levt kvar i lilla Malula, så är det egentligen inte riktigt samma språk, som det språk som talades på Jesu tid. Under årtusendenas lopp har även arameiskan förändrats genom influenser inte minst från arabiskan. Och den processen går rimligtvis snabbare, så länge det inte finns något skriftspråk.

Kanske går det långsammare nu, när det snart finns ett riktigt arameiskt alfabet.

ELISABET HÖGLUND

SVTs korrespondent i Mellanöstern