Ett par dagar senare gick amerikanska och brittiska markstyrkor in från söder. Den 9 april 2003 hade Bagdad intagits och Saddam Husseins regim störtats. Saddam Hussein själv var försvunnen.
Bakom invasionen fanns en koalition av länder där USA och Storbritannien stod för de mest omfattande insatserna.
Den 1 maj 2003 förklarade USA:s president George W Bush ombord på USS Abraham Lincoln att de militära operationerna var avslutade och kriget var över. Talet fick senare kritik, eftersom USA och dess allierade inte hade planerat för hur de skulle upprätthålla ordningen när motståndsrörelserna växte sig starkare i Irak.
I slutet av maj antog FN:s säkerhetsråd en resolution som erkände USA och Storbritannien som ockupationsmakter med rätt att leda övergången till en självständig irakisk regering.
Interimsregering
I juli 2003 utsåg Ockupationsmyndigheten en interimsregering (Iraks styrande råd) men makten låg fortfarande hos Ockupationsmyndigheten.
Den 13 december 2003 hittades Saddam Hussein i en jordhåla i närheten av sin hemstad Tikrit. Han avrättades 30 december 2006.
En stor del av Iraks sunnimuslimer hade varit medlemmar i Saddam Husseins Baathparti och hade gynnats av Saddams regim. De upplevde efter invasionen att de åsidosattes och missnöjet växte. Staden Falluja, i den så kallade sunnitriangeln väster om Bagdad, blev ett centrum för motsåndet. Över hela landet växte också besvikelsen över att den utlovade återuppbyggnaden inte märktes.
Samtidigt blossade ett uppror upp bland shiamslimerna i Bagdad och flera städer i söder. De fick en ledare i Muqtada al-Sadr.
Många oskyldiga drabbade
Självmordsattentat och terrordåd drabbade många oskyldiga. Enligt Iraq Body Count har mellan 104.080 och 113.728 civila dödats i Irak sedan invasionen.
I januari 2005 hölls val för att utse ett tillfälligt parlament vars främsta uppgift skulle vara att skriva en ny författning för Irak. Över hälften av de röstberättigade deltog, men nästan inga sunnimuslimer.
I december samma år hölls ett nytt val. Den första permanenta regeringen kunde tillträda 20 maj 2006.
Samma år eskalerade våldet till en grad att oron växte för ett fullskaligt inbördeskrig.
Fler amerikanska soldater skickades till Irak och 2009 fanns 142.000 på plats i landet.
Slutpunkt: Utgången av 2011
I början av George W Bushs sista år som amerikansk president, 2008, inleddes förhandlingar mellan USA och Irak, där USA ville ersätta FN-mandatet med ett säkerhetsavtal mellan länderna. Det skulle bl.a. innebära att USA fick behålla ett antal baser i flera år. Våldet hade då minskat i Irak även om det fortfarande förekom ungefär 200 attacker i veckan.
Till slut gick USA med på att all amerikansk militär skulle dras bort från byar och städer sommaren 2009 och helt lämna Irak före utgången av 2011.
I juli 2009 lämnade de sista brittiska trupperna Irak och USA:s sista stridsförband åkte hem augusti 2010.
De sista 50.000 amerikanska soldaterna som var kvar i landet skulle innan de reste hem utbilda Iraks säkerhetsstyrkor och ge stöd åt regeringen.
Bakgrunden
Bakgrunden till invasionen av Irak var att USA:s president Bush förklarade ”krig mot terrorismen” efter terrorattackerna den 11 september 2001 i USA. Bush anklagade Irak för att stödja internationell terrorism och utveckla massförstörelsevapen.
I november 2002 började FN och IAEA vapeninspektioner i Irak, under ledning av Hans Blix och Mohamed El Baradei. De fanns inga spår efter massförstörelsevapen och i början av 2003 sade FN och IAEA att vapeninspektörerna behövde mer tid.
Trots det startade invasionen den 20 mars, efter att en tidsfrist som USA satt upp för Saddam Hussein att lämna Irak hade gått ut.
Källor: Landguiden, Wikipedia
SVT