68 dödsoffer under det första halvåret 2013. Tonårsflickor, unga och medelålders kvinnor. Ibland tillfälliga bekanta, men oftast en fästmö, en hustru, en mor.
– 124 kvinnor dog på det här sättet i fjol. Det skulle ha uppfattats som ett regelrätt krig om dödsoffren inte hade varit kvinnor, säger bloggaren Laura Grimaldi.
Våldet esteticeras
Grimaldi ingår i ett kollektiv som bloggar om det ökande våldet mot kvinnor och den förvridna bilden av kvinnan i italienska medier och i reklamen. Stereotyperna är madonnan och horan. Vissa modehus estetiserar våld mot kvinnor i sin reklam, till exempel Dolce&Gabbana.
I reklam och underhållningsprogram i allmänhet, är budskapet ständigt detsamma. En kvinna säger alltid ja. Till mannen, till sex, till ändlöst hushållsarbete.
– Det är nästan alltid ett nej inblandat i kvinnomorden. Det är när kvinnan säger ”jag tänker lämna dig”, ”jag vill ha skilsmässa”, ”jag vill inte ha sex”, som våldet exploderar, säger Vittoria Tola som är ordförande i kvinnoorganisationen UDI (Unione Donne Italiane).
”Fenomenet överdrivet”
Just nu pågår en intensiv debatt om kvinnomorden. Det italienska parlamentet har nyligen antagit den så kallade Istanbul-konventionen, vars mål är att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor.
Men ändå argumenterar en del manliga opinionsledare att uppmärksamheten kring fenomenet är överdriven. Kvinnomorden har alltid förekommit och det finns ingen statistik som bevisar att det dödliga våldet mot kvinnor ökar.
”Kärlek är inte att äga”
Just därför har politikern Valeria Fedeli lagt fram ett lagförslag för att bilda en särskild kommission som ska kartlägga och informera om kvinnomorden. Kvinnorna måste veta vart de ska vända sig om de känner sig hotade och polis, sjukvårdspersonal och socialassistenter måste lära sig att tolka situationen.
Valeria Fedeli vill också att genusfrågor ska hamna på skolschemat. Tonårskillar måste lära sig att förstå att kärlek och äganderätt är två vitt skilda ting och tjejerna att inte acceptera någon form av våld.
– Många kvinnor jämför sig med stereotyperna som hålls fram, men det bästa vore en konstruktiv ilska. Jag försöker omvandla min frustration och mitt raseri i en kamp mot det system som ligger till grunden för kvinnomorden, säger bloggaren Laura Grimaldi.