En pakistansk storoffensiv mot talibanerna är på gång i södra Waziristan (som alltså är en del av Pakistan). Nära 30 000 soldater mobiliseras mot de kanske 10 000 talibaner som finns i området.
Om siffrorna stämmer är Pakistans misslyckande förprogrammerat. Förhållandet 1:3 mellan gerilla och konventionella trupper räcker inte. Pakistan borde sätta in minst 100 000 soldater för att klara uppgiften.
Rädda ansiktet
Södra Waziristan är ett område som aldrig har nåtts av den pakistanska centralmakten. Religiöst konservativa stamledare har alltid styrt där och på sistone samarbetat med talibanerna. Ibland kallas området en talibansk mini-stat.
Denna offensiv är ett sätt för Pakistan att rädda ansiktet. Härom veckan kunde talibaner ta gisslan mitt i det pakistanska militärhögkvarteret.
Det var en förödmjukelse för krigsmakten som alltid ansetts som den starkaste kraften i Pakistan. Men motattacken betyder en flyktingström ut ur Waziristan.
Då uppstod också frågan: Hur säkra är Pakistans mellan 60 och 100 kärnstridsspetsar. Var de finns är en hemlighet. Men det anses vara i västra delen av landet. Av säkerhetsskäl – för att vara så långt borta från den traditionella fienden Indien.
Men i och med att de finns västra Pakistan, på gränsen mot Afghanistan, är nu istället frågan om de ligger inom räckhåll för talibaner. De har själva sagt att de inte tvekar att använda kärnvapnen om de får tag i dem.
Talibanoffensiv
USA förklarar att man har förtroende för Pakistans förmåga att kontrollera vapnen. Men det är det ingen som riktigt tror på efter talibanernas kupp mot militärhögkvarteret.
De senaste veckorna har talibanerna ökat sin offensiv i Pakistan. En orsak är att man vill förneka rykten att man försvagats sen USA dödat ledaren Baitullah Massud. (Den nye ledaren heter – för att göra det lite enkelt, kanske – Hakimullah Massud.)
USA har länge legat hårt på Pakistans ledning att den ska gå hårt fram mot talibaner och al-Qaida som finns i Pakistan. Och nu behöver också den svage pakistanske presidenten en seger över talibanerna, för anseendets skull.
I grannlandet Afghanistan håller talibanerna på att vinna terräng efter att ha körts ut 2001.
Också USA och fredspristagare Obama väntas trappa upp attackerna mot talibaner och al-Qaida i Pakistan. Resultatet kan kanske bli fler dödade talibanledare.
Men både USA:s ”precisionsbombningar” och den pakistanska arméns offensiv kommer också att leda till oehörda lidanden för civilbeolkningen som kommer i kläm mellan de stridande.
Alltsammans detta pågår samtidigt som president Obama håller på att se över sin politik i ”AfPak” som man nu kallar det gemensamma området Afghanistan/Pakistan.
Obama för ”precisionsbombningar”
USA-befälhavaren i Afghhanistan kräver ökade truppstyrkor om talibanerna ska bekämpas. Obama tvekar. Han har markerat att han mer vill satsa på ”precisionsbombningarna” i Pakistan.
Och USA verkar på väg att ändra sin syn på talibanerna. Man säger att al-Qaida är ett värre hot och att man ska koncentrera sig på al-Qaida-bekämpning. Detta samtidigt som det kommer uppgifter om att talibanerna nu är ekonomiskt starka, till skillnad från al-Qaida.
I USA växer kritiken mot engagemanget i ”AfPak”. Liberala demokrater ifrågasätter om man ska gräva ner sig ytterligare. Det gäller särskilt för insatserna i Afghanistan.
En möjlighet är att USA bestämmer att al-Qaida är farligt. Men att talibanerna är en lokal företeelse, som alltså inte är ett direkt hot mot USA. Kanske kan man samarbeta med ”moderata” talibaner. (Automatiskt uppstår frågan vilka talibanska övergrepp på de mänskliga rättigheterna som USA då kan tolerera.)
Kan fredspristagaren skapa fred?
Och medan man alltså delvis överger Afghanistan skulle attackerna i Pakistan fortsätta.
Det återstår att se om fredspristagaren/presidenten kan skapa fred genom detta. Historieböckerna påminner ofta om att områden Afghanistan och gränstrakterna i Pakistan ofta kallas ”imperiernas grav”. Där har aldrig en stormakt vunnit ett krig.
Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, SVT