Foto: Inf-Lite Teacher/Skärmdump

Bilder på masslakt upprör i sociala medier

Uppdaterad
Publicerad

Ett kedjebrev som visar hur grindvalar slaktas på Färöarna har väckt stor uppmärksamhet i sociala medier. Trots att flera lokala läkare och forskare varnar människor från att äta köttet dödas i snitt 800 valar varje år, något som får stark kritik från djurrättsorganisationer.

Blodrött vatten och kadaver längs strandkanten. Det var inte länge sedan rapporter om delfinslakt i Japan cirkulerade i både svenska och internationella medier.

Nu sprids ett kedjebrev i sociala medier med lika skräckinjagande bilder – men från mycket närmare håll. Det handlar om Grindarap, en traditionell rit på Färöarna, som pågått sedan 1500-talet.

Kejdebrevet som delats över 260.000 gånger på Facebook har väckt upprörda känslor. Bilderna vittnar om hur grindvalar trängs in i en liten bukt, och i det rödfärgade vattnet sker sedan en masslakt med lokala innevånare som åskådare.

Ritualen bekräftas av svenska Djurens rätt, som märkt att många hört av sig i samband med kedjebrevets spridning.

– Det här pågår, det är inte någon skröna. Och det är ju fruktansvärt, mycket liknar den slakten på delfiner i som sker i Japan, säger Cecilia Milles, ansvarig för internationella frågor på Djurens rätt.

”En långsam och plågsam död”

Enligt organisationen Sea Shepherd, en systerorganisation till Djurens rätt, pågår riten på minst 23 olika ställen på Färöarna varje år. Ritualen sker när valarna passerar utanför öarna under exempelvis parningssäsonger, flera gånger per år. Valarna tvingas in mot land och skräms upp på strandkanten där deras ryggradsmärg skärs av med kniv.

Detta ska snabbt göra djuren medvetslösa, men enligt organisationen Sea Shepherd dröjer det i vissa fall upp till fyra minuter innan de dör. De djur som inte strandas dras in mot land med hjälp av en krok som körs ner i blåshålet.

– Man tränger in djuren på grunt vatten och stressar dem. Det är en extremt långsam och plågsam död, säger Cecilia Milles.

Jakten på grindvalarna hade varit olaglig inom EU enligt ett direktiv från 1992, men då Färöarna inte räknas som en del av EU gäller inte det. Dessutom ingår inte grindvalar bland de djur som skyddas av den Internationella valfångstkommissionens regelverk.

Läkare varnar för köttet

Enligt fiskeministeriet på Färöarna slaktas valarna för köttets skull, då det enligt dem ”är och fortsätter att vara en del av den nationella dieten”. Men färöiska chefsläkare har flera gånger varnat för negativa hälsoeffekter av att äta kött från grindvalar och 2008 skrev man i ett öppet brev till regeringen att det innehåller för mycket kvicksilver och andra föroreningar för att vara säkert för människor att äta.

I en nyare rapport från 2012 fastslår två danska forskare att ”slutsatsen från ett mänskligt hälsoperspektiv måste vara att rekommendera att köttet från grindvalar inte längre används som livsmedel”. Forskning över lång tid har kunnat visa att konsumtion av valköttet och späcket har negativa effekter på utvecklingen av fosters nerv-och immunsystem, och ökar risken för Parkinsons, högt blodtryck, åderförkalkning i halspulsåder hos vuxna och typ II-diabetes, enligt rapporten.

Man dödar i snitt 800 valar varje år, men siffrorna varierar – 2010 låg exempelvis fångsten på 1.572 stycken. Och trots att fiskeministeriet menar att slakten inte har någon märkbar inverkan på populationen så är många djurrättsorganisationer kritiska.

– Vår ideologi baseras ju på djurs individuella intressen. Det är lika illa att döda de här djuren på ett sådant här sätt som att döda djur av en hotad art, säger Cecilia Milles.

Enligt kedjebrevet är det delfiner som slaktas. Men bilderna visar alltså den årliga slakten av grindvalar på Färöarna, en självstyrande ö som tillhör Danmark.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer