Vår korrespondent i Ryssland, Elin Jönsson, har besökt Krim och träffat Refat Ametov vars bror kidnappades och mördades för ett år sedan. I dag ligger utredningen nere, trots ett gediget bevismaterial.

De första vårblommorna tränger sig fram genom det våta gräset. Refat Ametov har tagit med oss med ut bland de än så länge öde odlingarna på fälten i byn Zemljanitnitjnoe – smutltronbyn på Krim – för att visa oss platsen där hans bror hittades mördad för ett år sedan.

– De ville uppenbarligen gömma honom väl, annars skulle de väl bara slängt honom vid vägkanten. Nu låg han här bland odlingarna. Det var en invånare i byn som hittade honom, berättar Refat.

Kamera fångade bortförandet

Refats lillebror Resjat var ingen politiskt aktiv person, men i mars förra året deltog han i en demonstration mot annekteringen av Krim, utanför den lokala administrationen i Simferopol.

– Han stod på torget, alldeles tyst, utan någon banderoll. I två timmar. Det var en enmansdemonstration där deltagarna löste av varandra. Plötsligt kom några personer och förde bort honom och körde iväg honom i en bil.

En lokal tevestation fångade med sin kamera vad som hände. På videon kan man tydligt se hur Resjat står alldeles stilla på torget när några maskerade män plötsligt dyker upp och för bort honom. Kameran följer dem och snart stoppas Resjat med våld in en bil som lämnar platsen.

Den 39-årige Resjat var försvunnen i tolv dagar innan han hittades här på fältet, död, naken och med spår av en gruvlig tortyr.

– Hans revben var brutna, bokstavligen krossade. Hans skinn var uppfläkt och på fotografierna kunde man se att de gjort ett hål in i halsen, antagligen för att han inte skulle kunna skrika. För att vara säkra på att han verkligen var död när han lämnades på fältet körde man en järnpinne in i hjärnan på honom. Man kunde se hålet i skallbenet, berättar Refat med en undantryckt vrede i rösten.

Trots videomaterialet från bortförandet har ingen kunnat häktas, varken för kidnappningen eller mordet och nyligen stoppades utredningen, i brist på bevis.

Andrej Krysko som arbetar för Human Rights Watch fältmission på Krim, bekräftar att utredningen stoppats.

– Den är inte nedlagd, men stoppad tills nya bevis kan presenteras, berättar han.

Human Rights Watch fältmission är i dag den enda människorättsorganisation verksam på Krim. Alla andra aktörer har tvingats lämna halvön efter hot och trakasserier.

Andrej Krysko sitter helt ensam på sitt kontor, som ligger på övervåningen av en mataffär man först måste passera igenom. Jag undrar om han inte själv är rädd för sin egen säkerhet.

– Jo, det är klart att det är otäckt när det råder laglöshet. Ingen är skyddad.

Oberoende journalister flyr

Enligt Andrej Krysko kränks de flesta rättigheter på Krim. Mötesfriheten är strängt begränsad. Nyligen hölls en rättegång där tre personer dömdes för extremism för att de vecklat ut den ukrainska flaggan. Rätten förklarade den ukrainska flaggan som en extremistisk symbol.

– Det är lagvidrigt. Om den ukrainska flaggan ska betecknas som en extremistisk symbol måste man kunna hänvisa till en lag som reglerar vilka staters flaggor och symboler som ska betecknas extremistiska, något sådant finns inte, säger Andrej Krysko.

Även yttrande- och pressfriheten kränks. Strax efter annekteringen tvingades alla medieföretag, som inte kontrollerades av den nya ledningen, att stänga. I vissa fall beslagtogs även deras egendomar och de flesta oberoende journalister, verksamma på Krim, tvingades fly efter hot och trakasserier.

Samma dag som SVT träffar Andrej grips en av de få journalister som stannat. Hennes lägenhet stormas av polis och hon förs till säkerhetstjänsten för förhör där hon hålls fram till kvällen. Nästa dag grips ytterligare en journalist och två proukrainska aktivister.

När det gäller religionsfriheten finns liknande problem, enligt HRW. Av omkring hundra olika trossamfund och andliga organisationer som tidigare verkade på Krim, har bara fyra lyckats registrera sig sedan halvön anslöts till Ryssland.

Självförsvarstrupper bakom brott

Resjat är inte heller den enda person som kidnappats. Enligt Amnesty International har minst sju personer bortförts och aldrig återfunnits. Ytterligare flera personer har försvunnit vid gränspassagen till det ukrainska fastlandet. I vissa av fallen, exempelvis i Resjats fall, finns en direkt koppling till Krims så kallade Självförsvarstrupper som bildades i samband med annekteringen för att skydda den nye ledaren Sergej Aksjenov.

– Krims självförsvarstrupper ligger bakom många av brotten mot de mänskliga rättigheterna. Ett stort problem är att de inte själva kan lagstiftningen, samtidigt som de är oberörbara. Polisen åker inte ut om det kommer fram att Självförsvarstrupperna är inblandade i en händelse, och de ställs aldrig till svars för några överträdelser. De fungerar som en paramilitär styrka med full straffrihet, vilket givetvis ingjuter skräck i många krimbor.

Självförsvarstruppernas befogenheter finns inte reglerade någonstans i den ryska lagstiftningen. Inte heller deras rätt att bära vapen eller när och hur de får använda dem.

Det har gett upphov till en rad konflikter, inte minst när det gäller den omstridda nationalisering av egendom som just nu pågår på Krim. Trupperna anklagas för att med vapen storma företag. Strategiskt viktiga byggnader stormas för att sedan ”nationaliseras”  i domstol och tillfaller därmed Ryssland.

Kirill Nagornjak som är Självförsvarstruppernas pressekreterare, hänvisar till att situationen på Krim är unik och kräver unika metoder.

 -- Situationen är så speciell att den kräver rättsliga undantag. Det har tillkommit en mängd nya arbetsuppgifter som polisen inte hinner med. Vi kompletterar dem i arbetet, säger Kirill Nagornjak.

När det gäller mordet på Resjat Ametov anser han att Självförsvarstrupperna inte har någon skyldighet att förklara sig.

– Vi kan inte lägga oss i åklagarens arbete och varför ska vi behöva bevisa oss oskyldiga? Enligt lagen är man oskyldig till motsatsen bevisats, säger Kirill Nagornjak och menar att det händer att brottslingar klär sig som självförsvarstrupperna, som sedan får skulden för brott de inte begått.

– Dessa personer ska så klart gripas och straffas, tillägger Nagornjak.

Renat är säker på att man identifierade männen i videon och vet vem som kidnappade hans bror. men han menar att det finns någon i ledningen på Krim som inte vill att det ska komma fram vem som mördade hans lillebror.

Samtidigt vill inte Refat förlika sig med tanken på att sanningen kanske aldrig kommer fram.

– Det är tungt. Jag förstår inte hur jag ska leva vidare. Jag gör allt för att skjuta undan tanken på att man kanske aldrig kommer hitta de skyldiga. Och jag kommer göra allt för att de ska gripas och straffas för sitt brott.