Från tidigare reportageresor hit vet jag att det väcker frågor.

Efter min allra första livesändning från Teheran för några år sedan var mejlkorgen full. Många tittare undrade varför jag bar sjal och om jag gjorde det av egen fri vilja. Och om jag nu måste bära den, varför syntes ändå ganska mycket av mitt hår?

Jag tänker på de här frågorna när vi går ned för landning.

Jag och fotograf Marco Nilson har sökt visum till Iran för att rapportera om presidentvalet. För inte så länge sedan rapporterade jag från Saudiarabien, ett land som också tillämpar stränga klädlagar. Men där gäller skillnaden att det inte är obligatoriskt att täcka håret.

”Bestraffas med böter eller fängelse”

Betyder det att kvinnorna i Saudiarabien är friare än i Iran, där kvinnor kunnat köra bil sedan årtionden och är en stor del av den arbetande befolkningen? Så enkelt är det knappast.

På allmänna platser i Iran finns skyltar som påminner kvinnor om klädreglerna. Blusen eller kappan ska täcka armbågen och gå en bit ned på låret. Sjalen är obligatorisk – att inte bära den bestraffas med böter eller fängelse. 

Men även om klädreglerna är strikta så ser tolkningen av dem väldigt olika ut. I Teherans norra, trendigare kvarter bär många kvinnor smala jeans och drar ett skärp kring midjan. Sjalen sitter långt bak på huvudet så att håret syns.

I stadens fattigare mer konservativa södra stadsdelar är det mer vanligt med svart chador, ett tältliknande plagg som täcker både kropp och bakhuvud. Chador betyder just tält på persiska.

”Utan sjalen kommer vi inte genom passkontrollen”

Och även om moralpolisen syns mindre på Irans gator så är det ett faktum att en rörelse mot sjaltvånget där kvinnor ställde sig på elskåp och viftade med sjalen slogs ned snabbt 2018. Flera kvinnor dömdes till fängelse.

Bilförare som kör med kvinnliga passagerare som inte bär sjal- och som fångas på övervakningskamera bötfälls.

Som journalister är vi här för att göra vårt jobb. Utan sjalen kommer vi inte genom passkontrollen.