Kaos har plågat Libyen i tre år nu – ända sedan diktatorn Muammar Kaddaffi störtades och dödades. Få framsteg kan rapporteras under de tre år som förflutit.
Fått sköta sina egna problem
Landet har i stort sett fått sköta sina egna problem. Det var en gång en internationell koalition som bidrog till att driva bort diktatorn Kadaffi. Men i efterspelet har libyerna i hög grad fått klara sig själva. USA:s meddelande är just detta: Det som sker nu är en intern libysk angelägenhet.
Landet behöver en fungerande regering och ett parlament som kan skapa förutsättningar för att en stark nationell armé för greppet över den rad av lokala miliser som nu styr landet.
Dessa miliser bidrog till att störta Kadaffis diktatur. Men sedan har deras ledare skapat sig egna maktsfärer och delar inte dem med centralmakten.
Slåss om inflytande över oljan
Det är miliser och i en del regioner i väst det Muslimska brödraskapet som har makten. Olika miliser och brödraskapet slåss om inflytande över oljan. Dessa stridigheter gör att den viktiga oljeexportören Libyens exportsiffror har rasat.
En före detta general, Khalifa Haftar, har komplicerat saken ytterligare. Hans styrkor har dykt upp nyligen och har tagit till uppgift att bekämpa islamistiska miliser och liknande krafter i regering och parlament.
Han anser att den sittande regeringen har uppmuntrat islamism och terrorism. I parlamentet anses även islamisterna ha ett stort inflytande.
Haftar hat bland annat tagit upp kampen mot islamistiska miliser runt Benghazi i öst, vilka anses vara lojala mot landets provisoriska regering. Haftar har lovat att fortsätta striderna tills området är ”rensat”.
Lågt valintresse
Hans anhängare består av östliga etniska grupper och före detta militärer. Hans grupp har setts som ett hot mot en sittande civil regering. Den östliga delen anses ha försummats under Kadaffi som hade sitt stöd i de västliga delarna.
Intresset för valet är oroväckande lågt. Ungefär 1,5 miljoner väljare har registrerat sig. I förra valet – som var det första efter diktaturens fall – var det hela 2,8 miljoner som anmälde sig. 200 parlamentsledamöter väljs, 32 av dem ska vara kvinnor.
Valet har utlysts på kort varsel varför någon riktig valkampanj inte har drivits. Partier deltar inte utan alla som kandiderar betecknas som ”oberoende”. Detta skapar förvirring eftersom kanidaterna oftast är okända för de flesta.
Parlamentet ska dessutom flyttas från huvudstaden Tripoli till Benghazi i öst.
Ett exempel på kaoset i landet är att Libyen i maj hade två premiärministrar samtidigt, tills domstolar avgjorde frågan.
Valet kan skapa nya kriser
Parlamentet har inte klarat av ens grundläggande lagstiftning och än mindre att komma igång med infrastrukturprogram för behövs för att få landet att fungera igen.
En del bedömare menar att valet i själv verket inte alls ger landet lugn och ro och möjlighet till uppbyggnad. De fruktar att en del miliser och andra grupper inte kommer att acceptera valresultatet. En rad partier här nämligen avstått från att lova att man godkänner valresultatet, vilket det än blir.
Deras vision är att kaoset kommer att öka och att Libyen kan förvandlas till ett centrum för islamistiska krigare som sedan sprider sig vidare till konflikter i Egypten, Syrien och länder söder om Sahara, som Mali.
Det har funnits tveksamhet om valet överhuvudtaget ska hållas. Men FN-chefen Ban Ki-Moon har uppmanat libyerna att genomföra det och FN försöker få till stånd fredssamtal mellan olika grupper för att komma ur krisen. Den pågår en FN-insats som har till avsikt att stödja regeringen under övergången till demokrati.