Imelda Pacheco kände att huset började röra på sig som av ett skalv, följt av att vatten och grus började strömma in genom dörrar och fönster.

– Jag hade knappt tid att ta tag i min fyraårige sons hand och jag sprang till trapporna till terrassen. Plötsligt försvann väggarna på framsidan och väggen, säger hon och fortsätter:

– Vi ropade till våra grannar på första våningen, men vattnet svepte bort mamman och dottern.

”Jag trodde att jag skulle dö med min son”

Skredet orsakades av nästan ett dygn av regn, och förutom de omkomna har 48 personer skadats, och räddningsarbetare och närboende söker i rasmassorna efter fler offer.

Polisen uppmanade till tystnad så att ropen från överlevande skulle kunna höras.

– Jag trodde att jag skulle dö med min son. Jag kramade honom hårt och vi skakade, antagligen från kylan och skräcken. Det var med nöd och näppe vi överlevde, säger Imelda Pacheco.