Drygt tjugosex år efter inbördeskriget, då över 100 000 människor förlorade sina liv, står Bosnien och Hercegovina ännu en gång på randen till kollaps.

Milorad Dodik, ledare för den serbdominerande delarna av landet, har sagt att han har för avsikt att Republika Srpska ska dra sig tillbaka från nationella gemensamma institutioner och bygga upp ett parallellsamhälle med bland annat en egen armé, skattemyndighet och rättsväsende.

– Det som många har hakat upp sig på och som har väckt så starka känslor är att han bland annat har inkluderat armén i det här. Att man ska dra tillbaka serbiska soldater från den nationella Bosnien-Hercegiovianaarmén och skapa en egen serbisk armé för Republika Srpska, säger Andreas Karlsson vid Utrikespolitiska institutet, UI.

Risk för konflikt

Beskedet riskerar nu att öka risken för politisk och militär konflikt. Och FN röstade den 3 november för att förlänga den internationella fredsbevarande styrkan i landet.

– Det framkallar minnen från ett krig som var oerhört brutalt och som kännetecknas av krigsförbrytelser och folkmord. Så det här är något som väcker starka känslor i landet och omvärlden också, säger Andreas Karlsson.

Det var genom ett fredsavtal 1995 som Bosnien delades upp i två administrativa enheter  – Republika Srpska med serbisk majoritet och Bosniakisk-kroatiska federationen.

De två regionerna har ett visst självstyre med samlade institutioner på statsnivå, däribland presidenten, parlamentet och dess ministerråd, armén, det högsta rättsväsendet och skatteförvaltningen.

Lösningen bedöms ha varit nödvändig för fredsavtalet men har skapat svårigheter för det politiska arbetet.

”Inte försonats”

Enligt Andreas Karlsson ligger det nu i västmakternas, USA och EU, intresse att markera mot utspelet och hålla samman Bosnien och Hercegovina.

– Det stora problemet för Bosnien och Hercegovina är ju att man inte har kommit vidare när det gäller försoningen mellan de olika folkgrupperna i landet. Ska Bosnien och Hercegovina kunna gå vidare krävs att man får igång en fungerande och varaktig försoningsprocess mellan de här tre stora folkgrupperna i landet. Och den som lyckas få till en sådan tycker jag definitivt skulle var värd ett fredspris i sådant fall.