Talibanernas blixtoffensiv har inte bara varit militär utan också en PR-offensiv. Inte minst sedan de intog Kabul har de försökt lugna dem som fruktar en återvändo till tidigare talibanstyre, både i och utanför Afghanistan.
Talibanledningens löften har mötts med djup skepsis. Men saker kan faktiskt bli annorlunda den här gången, åtminstone enligt brittiske överbefälhavaren Nick Carter som på onsdagen uttalade sig om läget.
– Vi kan mycket väl inse, om vi ger dem utrymmet, att de här talibanerna är mer resonliga, säger han till BBC.
Empirisk erfarenhet
En analys av Carters uttalande hade förmodligen suttit bättre i en relationsspalt än i utrikesnyheterna. Jag tror att svaret hade varit ”lämna henne” (eller honom). Visst, brevskrivaren kan ge sig på ett nytt försök, men bara om utgångspunkten är att den tilltänkta inte har förändrats. Och att förväntningarna grundas i den faktiska, konkreta erfarenheten.
I teorin kan Carter förstås ha rätt. Vissa bedömare framhåller att mer pragmatiska delar av talibanrörelsen mjuknat något med åren, men väldigt många tvivlar starkt på att så är fallet. Åtminstone inte så att det kommer göra någon skillnad på sikt om när talibanerna styr landet.
I det här fallet är den konkreta erfarenheten hur det var sist: stenhård och ultrakonservativ islamism.
Ett nytt motstånd?
Samtidigt som man i London funderade på förutsättningarna för en framtida relation till talibanerna riktades många blickar mot Panjshirdalen inne i Afghanistan. Det är den sista fickan av motstånd mot talibanerna och kontrolleras av milisledaren Ahmad Massoud.
Han är son till den kände befälhavaren Ahmad Shah Massoud som grundade Norra alliansen, kärnan i motståndet mot talibanerna mellan 1996 och 2001. Delar av den kollapsade regeringsarmén ska ha tagit sig dit, med pansarfordon och attackhelikoptrar.
Tidigare vicepresidenten, Amrullah Saleh, utropade sig i tisdags kväll till Afghanistans tillförordnade president. Enligt Massouds stab befinner han sig i Panjshir, även om Massoud inte offentligt ställt sig bakom hans ledaranspråk.
Enligt de i skrivande stund senaste uppgifterna har dock Massoud erbjudit talibanerna en uppgörelse. Detaljerna är hemliga, men Massoud kräver att talibanerna håller sig borta från Panjshirdalen och låter fler aktörer ha en roll i en framtida regering.
Önsketänkande en tröst
Uppgifterna om Panjshirdalen gav snabbt upphov till glada tillrop bland de många som vill se talibanerna slås tillbaka. Man hoppades att detta var början på ett väpnat motstånd mot talibanerna, som det blev på 90-talet.
Precis som med den brittiske befälhavarens prognos så kan det förstås vara så att de får rätt. Men i båda fall är det svårt att inte befara fromma förhoppningar snarare än analys av offentligt kända fakta.
Egentligen är det inget konstigt med det, tvärt om, det är djupt mänskligt. Särskilt i ett läge där osäkerheten är så stor och man därmed kan välja att tro lite vad som passar en.
Men önsketänkande är också den förmodligen vanligaste källan till utrikespolitiska felbedömningar. Inte minst för oss journalister och det ska gudarna veta att jag själv inte är något undantag.
Vi kan ju inte alla vara lika skeptiskt skarpsynta som relationsspalterna.