Pinochet föddes i hamnstaden Valparaiso den 25 November 1915 som son till en tullare.
Var ÖB under Allende
Under sin klättring på den militära karriärtrappan gjorde han sig känd för preussiska ideal – plikttrohet och lydnad mot statsmakten – men märkligt nog inte för politiska mål. Det bidrog till att han kunde bli överbefälhavare under den folkvalde vänsterpresident, Salvador Allende, som han skulle komma att störta 1973.
Kuppen ägde rum ett par månader efter Pinochets utnämning till ÖB.
Juntan hade förankring i alla försvarsgrenar och i de läger som fruktade vänstervågen i världen. I Latinamerika var de sociala klyftorna enorma, och Fidel Castros revolution på Kuba hade ännu inte råkat i vanrykte.
Latinamerika hade också ett annat olycksaligt arv: sitt härskarideal – tron på den starke mannen, el caudillo, med egen armé och självsvåldiga metoder.
Tortyr och mord
Året efter kuppen såg Pinochet till att bli president. Partier och fackföreningar förbjöds, och alla som satte sig till motvärn förföljdes. Försvinnande, tortyr och mord hotade dem som inte lyckades gå i landsflykt.
Minst 3.000 människor dödades av regimen och bortåt tio gånger så många torterades. Visserligen var offren långt färre än de som krävdes under juntan i Argentina, men grymheten var så organiserad att den gavs fasaväckande namn:
Dödens karavan var en mordkampanj mot oliktänkande i Chile som genomfördes kort efter kuppen 1973.
Operation Kondor var ett samarbete mellan flera latinamerikanska militärdiktaturer i jakten på motståndare.
Vissa stödde dikaturen
Trots det hade diktaturen i Chile starkare stöd än man ofta föreställer sig. Ekonomin stabiliserades, vilket var till fördel för dem som hade något att försvara.
Många tror att Pinochet, just därför att juntan också hade anhängare, underskattade den folkliga bitterheten. Chiles långa övergång till demokrati, la transicion, inleddes med en folkomröstning 1988 om Pinochets egen roll – som han förlorade.
Motvillig sorti från makten
Han steg motvilligt ned från presidentposten men behöll kontroll över militärmakten. Den släppte han först 1998 och då för att bli senator på livstid; sådana poster skräddarsydde juntan åt sig själv och sina förtrogna.
Så kom det brittiska beslutet 1998 att sätta Pinochet i husarrest under ett besök i London, och därmed var bollen i rullning i rättsväsendet.
2000 kunde Pinochet återvända hem, eftersom hans ohälsa ansågs hindra en rättegång. Pinochet hade rest till London för en diskbråcksoperation, och han kom med åren att lida av bland annat diabetes och viss demens.
Men under hans Londontid hade Chile andats ny luft. För första gången såg juntaoffer och anhöriga en möjlighet till upprättelse. 2001 kom ett första domstolsbeslut som tvingade patrioten till förnedrande handlingar som att lämna fingeravtryck.
I maj 2004 hävdes Pinochets åtalsfrihet, och efter det sattes han flera gånger i husarrest.
Hemliga konton
Pinochets ställning försvagades av fler omständigheter. De som tolererat hans grymhet skakades av avslöjanden om att han hade hemliga konton i utlandet.
Också långt efter sin död kommer Pinochets välde att generera bitterhet – men också självrannsakan och skam. 2004 valde man att i 50 år framåt hemligstämpla den så kallade Valech-rapporten, med 35 000 vittnesmål om diktaturen.