För att reda ut begreppen vände vi oss till docent Leif Stenberg på Centrum för Mellanösternstudier (CME) på universitetet i Lund.

-Mellanöstern är i första hand ett politiskt begrepp, säger han.

Gränserna är inte helt tydliga men man brukar mena området från Marocko i väster till Iran i öster. Ibland räknar man in Turkiet och Pakistan och även Afghanistan.

Kolonialt

Man har försökt införa andra begrepp, till exempel ”Västasien” eller ”Sydvästasien”, eftersom ”Mellanöstern” ansetts eurocentriskt och kolonialt; området har betraktats ur europeiskt perspektiv.

-Men ”Västasien” har aldrig fått spridning. Till och med på arabiska använder man ”Mellanöstern”, säger Leif Stenberg.

I FN använder man dock begreppet ”Västra Asien”. Men då räknas bara Egypten med av Nordafrikas länder.

Frågan om Nordafrika ska räknas med i ”Mellanöstern” gör förvirringen än större.

För att vara riktigt tydlig använder man ibland uttrycket Mellanöstern-Nordafrika, den så kallade MENA-regionen. Så gör bland andra svenska utrikesdepartementet.

För övrigt kan man notera att Israel ingår i MENA-regionen.

Arabvärlden

Vad man menar med arabvärlden är betydligt mindre oklart.

-Det är de länder där etniska araber utgör majoritetsbefolkninngen. Då utesluter man Iran och för den delen Turkiet, men inkluderar Sudan och Västsahara, säger Leif Stenberg.

Men vill man återigen öka förvirringen kan man tala om maghreb, som betyder väst eller solnedgångens land, och mashreq, som betyder öst eller soluppgångens land.

Med maghreb brukar man mena de gamla franska kolonierna (Marocko, Algeriet, Tunisien) och Libyen samt ibland Egypten. Mashreq, som används ännu mindre ofta, är länderna öster om Egypten.

Mycket olika

Att tala om arabvärlden eller Mellanöstern kan leda till generaliseringar som döljer mer än de förklarar.

-Skillnaderna mellan länderna är mycket stora, inte minst ekonomiskt, säger Leif Stenberg.

-I Saudiarabien med fem miljoner gästarbetare lever de infödda saudierna på en mycket hög materiell nivå. I grannlandet Jemen är situatiionen totalt annorlunda.

Enligt UD:s siffror lever hälften av Jemens befolkning under det så kallade fattigdomsstrecket.

Olika mycket frihet

En annan skillnad är graden av frihet i de olika länderna. Saudiarabien är mycket rikt men väldigt konservativt. Där är både den politiska och personliga friheten mycket begränsad, särskilt för kvinnor.

I arabvärlden är, enligt Leif Stenberg, friheten för kvinnor att själva välja sitt liv störst i Libanon.

-Och i Irak före invasionen var den faktiskt också rätt stor, trots det hårda politiska förtrycket. När oron och våldet ökade var det kvinnorna som så att säga fick backa tillbaka in i hemmen, säger han.

-I många länder är det en stor andel av kvinnorna som studerar på hög nivå men det betyder inte att de kan välja att gå ut på arbetsmarknaden som de vill.

-Ofta används den unga kvinnans goda utbildning som ett argument för att öka hemgiften, säger Leif Stenberg.

Hur är araben... egentligen?

Men upproren i arabvärlden har nog ändrat vår syn på ”araben” som en religiös fanatiker som undergivet finner sig i härskarnas beslut.

-I vissa länder är hälften av befolkningen under 25 år. De vet vad de vill. Slagorden i demonstrationerna handlar om ett ”värdigt liv”, säger Leif Stenberg.

De unga har lärt sig om friheten i Europa inte minst genom internet. De allra flesta är muslimer men islam finns inte med bland kraven i demonstrationerna, påpekar Leif Leif Stenberg.

-Med ett ”värdigt liv” menar de inte minst att få välja hur man ska leva. Religionen ska vara en individuell fråga, säger han.

-Man kan också notera att unga kvinnor varit framträdande i protesterna så länge de inte blivit alltför våldsamma.

Örjan Magnusson

orjan.magnusson@svt.se