En känd gestalt i de ryska folksagorna heter Kosjtjej Bessmertnij – Kosjtjej den odödlige. En ond och knotig men mäktig gammal typ som genom våld roffar åt sig det han åtrår, företrädelsevis vackra prinsessor som inte besvarar hans intresse.
Inte direkt någon förkämpe för samtycke alltså. Men det som främst definierar honom är förmågan att göra sig odödlig genom att gömma sitt liv undan dem som vill skada honom.
I verkligheten lever antagonister inte för evigt. Ibland framförs detta som en sorts lugnande utrikespolitiskt mantra. Till exempel när politiska ledare säger saker som att ”förr eller senare kommer den och den regimen falla”, eller ”i förlängningen kan det här diktatoriska systemet aldrig hålla”.
Inget givet slut
Mer sällan säger man något om hur man föreställer sig tidsperspektivet. ”Aldrig” är väldigt länge och auktoritära system visar sig ofta segare än vad många hoppas.
I och med det officiella och på förhand givna resultatet av helgens val kan Vladimir Putin på nytt krönas, eller egentligen kröna sig själv, till Rysslands härskare.
Eftersom makten är så koncentrerad runt hans person betyder det att det är hans vilja som styr. På pappret kan han sitta i tolv år till, men faktum är att grundlagen kan ändras om makten så vill. Någon given bortre horisont finns inte med mindre än ett akut hälsoproblem.
Kuppsäkrad regim
Faktum är att oppositionen är krossad och den alltmer totalitära maktens järnnäve kramar samhället hårdare. I många år, särskilt sedan ”arabiska våren” då diktatorer i Mellanöstern föll en efter en, har en topprioritet för Putins säkerhetsapparat varit att bygga ett fort mot folkliga protester. Protester som väst förstås förmodas ligga bakom.
Helt ointagliga fort finns inte i verkligheten, precis som Kosjtjej inte kan gömma sitt liv i total säkerhet. Men den som frågar varför folk inte störtar Putin kan kanske överväga att både Putinkritiska ryssar och Putin har tänkt på det.
Jag hör ofta att ”i Ryssland kan allt hända och förändring går fort”. Det man menar är att något kan hända som hotar Putins järngrepp. Ofta pekar man på Ryska revolutionen eller Sovjetunionens kollaps. Visst, saker kan hända men önsketänkandet är uppenbart.
Kanske bör bedömare fokusera mer på hur man hanterar läget som det ser ut i dag. Så vitt någon kan se är Putins krets övertygad om att i princip allt man inte gillar är regisserat av väst. Ett väst vars högsta, för att inte säga enda, mål i livet antas vara att förstöra Ryssland och göra livet surt för Putin.
Fokus på nuet
Att detta utifrån kan framstå som paranoia spelar liten roll. Det styr ryskt beslutsfattande oavsett vad omvärlden tycker eller kan motbevisa.
På sikt krävs ett generationsskifte i den åldrade ryska maktapparaten och plötslig sjukdom kan ändra allt. Men Putin och hans stenrika vänner har också tillgång till världens bästa vård och kan klara sig ett bra tag till.
Man bör förstås hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Att fundera på framtiden och samtidigt agera i nuet. Men man påminns också om vad kände ekonomen John Maynard Keynes skrev:
”Långa loppet är en vilseledande guide till dagens tillstånd. I långa loppet är vi alla döda.”
Poängen var inte att döma ut långsiktigt tänkande, men vi lever här och nu. Och likt Kosjtjej kan Putin visa sig vara mer seglivad än vad många önskar.