På 90-talet privatiserades de statliga bankerna på Island och började expandera kraftigt utomlands. Bankerna växte om landet Island i storlek och fick kritik för sina aggressiva metoder och höga risktagande. Så länge vinsterna trillade in var allt frid och fröjd, men när marknaden mattades av började bubblan att spricka – risktagandet slog tillbaka mot Islands banker.
Den 7 oktober tog Islands regering över landets näst största bank – Landsbanki och två dagar senare sparkades 550 personer.
I samma veva tog Kaupthing, Islands största bank, emot 500 miljoner euro från Sedlabanki, den isländska centralbanken.
Den 8 oktober gick staten in och tog över även landets tredje största bank – Glitnir.
Dagen efter meddelade Islands finansinspektion att den även tagit kontroll över landets största bank Kaupthing i syfte att säkra det inhemska banksystemet.
Oron och priserna steg snabbt på Island. Rapport träffade fyrabarnsmamman Sigridur Johannisdottir i Reykjavik som berättade om bostadsproblem, hamstring av mat och köer till bensinmackar.
I slutet av oktober höjde Islands centralbank styrräntan med femtio procent, från 12 till 18 procent för att få tillstånd att låna pengar från Internationella Valutafonden, IMF.
Den 29 oktober flygbolaget Sterling Airways i konkurs.. Bolagets isländska huvudägare kunde inte pumpa in pengar i bolaget och inga nya investerare ville ge sig in i bolgaet på grund av det osäkra läget.
Stämningen på Island är inte på topp. Enligt en mätning, gjord av Capacent Gallup, ville en tredjedel av alla islänningar flytta utomlands till följd av finanskrisen.
I början av november gick Norge in med ett miljardlån för att rädda Island. Norge har tidigare kritiserat övriga Norden för bristande stöd till Island.
I samband med G-20 mötet i Washington den 15 november meddelade även Internationella valutafonden att de beslutat att låna pengar till Island.
Under vintern hålls så gott som dagliga demonstrationer i huvudstaden Reykjavik med krav på regeringens avgång. Protesterna blir allt våldsammare och snöbollar och ägg kastas mot statsministern.
Stödet för regeringen faller snabbt och i slutet av januari stöder bara 24,5 procent av islänningarna regeringskoalitionen. Det leder till att statsministern föreslår nyval.
Den 26 januari bryter koalitionen slutligen samman, och regeringen avgår.