”Jag vet inte var jag ska börja och var jag ska sluta,” förklarar en 34-årig rohingyer för Amnesty International.
I en ny rapport konstaterar organisationen att Burma utsätter rohingyer för apartheid – utöver de omtalade anklagelserna om grova våldsbrott som drabbar minoritetsgruppen.
”Sedan 2012 har det rått sådan brist på allt. Vi har inte tillgång till sjukvård, till utbildning, vår rörelsefrihet är begränsad. Vi kämpar för vår överlevnad, våra barn kämpar för sin framtid… Det är som att vara fången under bar himmel,” fortsätter 34-åringen.
”Skulle klara oss bättre i fängelse”
En man beskriver hur en gränspatrull stoppade en buss han färdades på.
”Två poliser använde käppar för att slå männen på rygg, axlar och lår. En annan örfilade en kvinna fyra, fem gånger. Sedan tog de med dem till polisstationen.”
I andra vittnesmål beskrivs hur en 23-årig man avrättades på plats, för att ha brutit mot ett utegångsförbud.
Inskränkningarna i rörelsefriheten påverkar möjligheterna till handel och försörjning.
”Det är väldigt svårt nu eftersom vi inte har nog att äta. Vi skulle klara oss bättre i fängelse eftersom vi då åtminstone skulle få mat regelbundet. Det är som att vi bor i ett fängelse ändå,” säger en 25-årig rohingyer.
Fick sälja boskap för att få vård
Att drabbas av sjukdom kan för många rohingyer också vara synonymt med en dödsdom.
”Jag ville till sjukhuset i [delstatshuvudstaden] Sittwe för vård, men det är förbjudet,” förklarar en man i 50-årsåldern.
”Sjukhuspersonalen sa att jag inte kunde åka dit för min egen säkerhets skull och att jag fick åka till Bangladesh för behandling. Det kostar mycket pengar. Min bror har många risodlingar och oxar och blev tvungen att sälja några av dem för att bekosta resan. Jag hade tur… De flesta har inte råd, så det slutar bara med att de dör.”