Utgångspunkten för SVT:s journalistik är samtidigt densamma som alltid: saklighet, opartiskhet och med ambitionen att ge publiken en så rättvisande bild som möjligt. I praktiken innebär det vi på redaktionen vinnlägger oss om att skildra händelser ur flera perspektiv och låta olika röster med olika ståndpunkter komma till tals, allt i ett land med många folkgrupper och där uppfattningarna om landets framtid skiljer sig åt, så även inom oppositionen.

I rapporteringen om Iran finns dessutom en särskild dimension. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex ligger Iran på plats 176 av 180 länder (Sverige 4, USA 57, Israel 112) vilket innebär att möjligheten för journalister att arbeta fritt är starkt begränsad. Det gäller även för utländska journalister och där enbart ett fåtal internationella aktörer har fått tillstånd att verka inne i landet.

Centralt för vår rapportering

Därtill kan invånarna riskera konsekvenser om de talar med medier. Det är skälet till att nästan alla iranier som bor i landet och som intervjuas av SVT är anonymiserade. Samtidigt är de här personerna helt centrala för vår rapportering.

På redaktionen och ute i fält pågår arbetet kontinuerligt med att samla in och jämföra nya uppgifter samt försöka verifiera information. Vi talar också med betydligt många fler människor än de som når publiken. Det är inget ovanligt i sig. Men när tillgången till information är begränsad, och internet stängts ned, behöver journalistiken vara extra noggrann. Då blir också betydelsen av att tala med människor med olika perspektiv större. Samtidigt måste uppgifter kontrolleras, bildmaterial analyseras och information inhämtas från forskare och experter. Ibland tar det tid innan en uppgift går att bekräfta. Då väntar vi hellre än att publicera något som senare visar sig vara fel.

Krigsrapportering är sällan enkel. Men uppdraget är det: att försöka beskriva verkligheten så rättvisande som möjligt.