”Högsta tänkbara tillförlitlighet. Garanterad global positionsangivelse under civil kontroll. Kan användas tillsammans med GPS. Noggrannhet i realtid på metern när. Garanterad funktion under alla omständigheter utom de mest extrema. Användarna ska få information inom sekunder om någon satellit fallerar, så att bilförare får rätt anvisningar, tåg rullar som de ska och flygplan kan landas”.

Det är största möjliga entusiasm och vältalighet när EU-kommissionen och europeiska rymdorganisationen ESA beskriver det stora satellitprojekt som ska ge Europa en egen GPS lik den amerikanska vi nu använder, fast under civil kontroll och med högre precision.

I dag lyfter de första två av fyra satelliter som i omloppsbana ska bekräfta att systemet fungerar. Detta kallas IOV, ”In-Orbit-Validation”. Redan tidigare har två testsatelliter, Giove-A och Giove-B, visat sig fungera. Systemet ska startas när de fyra IOV-satelliterna plus 14 nya skickats upp i rymden.

I slutändan, före årtiondets slut, ska 27 satelliter plus tre reserver cirkla runt jorden och leverera den höga precisionen i våra mottagare.

Superexakt klocka

Galileo har en ny generation atomur ombord. De baseras på oscillationer, svängningar, ända nere på atomnivå (en atoms diameter brukar anges till mellan 0,1 och 0,5 nanometer, dvs. miljarddels meter). Exaktheten blir då inom några hundramiljondelar av en sekund per dag.

Om man vill kunna tala om för någon exakt var han eller hon befinner sig, behöver man kunna mäta små bråkdelar av en sekund mycket noggrant. Man måste veta exakt när signalen lämnade satelliten och exakt när den nådde mottagaren. Resultatet – och vad Galileo lovar är att man ska få veta vad man är med en variation på bara 45 centimeter.

Så långt ett spännande högteknologiskt samarbetsprojekt på ett område som i årtionden haft hög prestige: rymden.

Har skapat rubriker

Men EU är en politisk organisation, och diskuterandet och intrigerandet kring projektet har gett upphov till många rubriker under flera års tid nu. ”Europe´s Satellite Scheme is Lost in Space” i början på detta år är ett bra exempel.

Projektet har försenats med sex år. Den uppskattade kostnaden nu är 6,4 miljarder euro (motsvarar drygt 60 miljarder kronor). När projektet kom igång på allvar 2003 skulle det kosta 3,4 miljarder euro (drygt 32 miljarder kr). Alltså närapå en fördubbling. När det är igång uppskattas den årliga kostnaden till 800 miljoner euro (7,6 miljarder kr).

En tanke ursprungligen var att näringslivet skulle intressera sig för att betala två tredjedelar av utvecklingskostnaderna för satelliterna. Det skulle finnas möjlighet att göra vinster på krypterad betalservice inom systemet. Det var en förhoppning som kom på skam. Näringslivet visade mycket lite intresse och uppbyggnaden av ett företagskonsortium kollapsade 2007. Hela kostnaden hamnade istället hos skattebetalarna i EU.

Problemet med förseningarna riskerar att krympa Galileos planerade tekniska försprång i förhållande till konkurrenterna. Det amerikanska GPS-systemet ska uppgraderas. Ryssland utvecklar ett globalt satellitnavigeringssystem kallat Glonass. Kina bygger eget, Japan och Indien intresserar sig också för detta.

En del av förseningarna har med politik att göra. Inom EU vill flera länder ha del av kakan och när Spanien häromåret ansåg att man inte fick tillräckligt mycket, så började spanjorerna konstra.

Detta ledde till den ovanliga åtgärden att de andra länderna helt enkelt körde över Spanien och fattade beslut ändå.

Sverige är med

Företag i flera länder, främst Frankrike, Tyskland och Italien är inblandade. Också i Sverige tillverkas till exempel omborddatorer för satelliterna, både för de IOV-satelliter som skjuts upp inom den närmaste framtiden, och för nästa serie på 14 satelliter.

Det är ett politiskt beslut att Europa ska ha ett eget system som är oberoende av amerikansk militär teknologi, och inte kan stängas av vid något tillfälle när amerikanska säkerhetsintressen eventuellt skulle kunna kräva det. Men ett skäl till att Frankrike drivit på i frågan är att franska militära kärnvapenmissiler, laserbomber, stridsflygplan och andra vapen nu kräver GPS för att fungera till fullo.

Den tyska koncernen OHB, baserad i Bremen, fick kontraktet att bygga de 14 nya satelliterna. Det väckte stor uppmärksamhet i januari i år när Wikileaks läckte dokument som visade att dess administrative chef i ett samtal med amerikanska diplomater sagt att Galileo är slöseri med skattebetalarnas pengar, och främst tjänar franska intressen.

-GPS ger ju redan hela Europa position, navigation och nödvändig timing, sade direktören Berry Smutny enligt referatet.

Detta var i oktober 2009, och då hade Smutny just kommit ut från ett möte med tyska transportdepartementet och var nöjd, eftersom OHB, enligt läckan, fått beskedet att man skulle få en stor del av kontrakten. Men till amerikanska tjänstemän ska han ha sagt att Galileo-projektet ”antingen är dömt att misslyckas eller måste krympas drastiskt för att överleva”.

Fem dagar efter publiceringen av Wikileaksdokumenten fick Smutny sparken av OHB.

”Vi vill undgå att han ytterligare skadar vårt anseende hos kunderna, politikerna och offentligheten”, meddelade OHB.

På ansvarigt europeiskt håll har man beklagat förseningarna, men säger att systemet kommer att fungera som tänkt och inte krympas eller läggas ner.

Thomas von Heijne

vetenskapsreporter

thomas.von-heine@svt.se