I januari noterade seismologerna på Islands vädertjänst massor av små jordbävningar på flera kilometers djup under Reykjanes-halvön på Islands sydvästra spets. Samtidigt upptäckte de att marken höjdes med 2-4 millimeter per dygn. Varningsklockorna ringde.

”Det stämmer i tid”

– Det här är upprepade tillfällen när lava tränger sig in i jordskorpan på cirka fyra kilometers djup, säger seismologen Kristín Jónsdottir.

Hon fortsätter:

– Om det blir instabilt och lavan hittar en väg upp genom skorpan och det blir ett utbrott, det är ju det som är faran.

Fler än 8 000 jordbävningar har registrerats i området och markhöjningen fortsätter.

Den svartgråa basaltbergarten som täcker landskapet är stelnade rester från det senaste utbrottet på 1200-talet när glödhet lava vällde ut över 50 kvadratkilometer. Ett utbrott nu skulle stämma i tid, enligt Jónsdottir:

– Om man tittar på utbrotten tidigare och går bakåt i tiden då visar det sig att man har vulkaniskt aktiva perioder varje åttahundra, ettusen år.

Inferno av lava

Ett utbrott på Reykjanes skulle ske ur kilometerlånga sprickor i marken. Något liknande skedde 1984 i Krafla i nordöstra delen av landet. Arkivbilder visar ett inferno av lavakaskader som med våldsam kraft kastas upp genom sprickor i landskapet. Kristin Jónsdottir berättar hur lavan byggs upp till tiotals, t o m hundratals meter höga eldväggar.

Krafla skedde är ett glesbefolkat område. På Reykjanes ligger bl a huvudstaden Reykjavik, den internationella flygplatsen Keflavik, viktig infrastruktur som vägar och kraftverk liksom den populära turistattraktionen Blue Lagoon. Landskapet är flackt och skadorna skulle snabbt kunna bli stora. Giftiga gaser skulle kunna spridas, kanske så långt som till Reykjavik ca 40 km bort.

Invånare direkt hotade

Mardrömsscenariot är om lava och gas når samhället Grindavik, närmast det vulkaniska området. Här bor drygt 3 000 invånare vars liv, hem och arbetsplatser skulle vara direkt hotade vid ett större utbrott.

Grindavik-bon Hadda berättar om evakueringsplanerna som finns på plats, och om oron hon känner för vad som skulle kunna ske, särskilt vid ett nattligt utbrott.

– Tänk om det händer när samhället sover, mitt i natten, säger hon.

Hon fortsätter:

– De säger att ett utbrott går långsamt, så förhoppningsvis har man lite tid. Man är orolig för familj, vänner och släktingar.