Men titta på våra grannar! Det är en taktik Kameruns president Paul Biya har använt sig av länge. Och visst finns det skäl att titta på grannarna. Centralafrikanska republiken hör till världens instabilaste och fattigaste länder. Situationen i Tchad har varit ohållbar i åratal, och Nigeria har kämpat mot terrorgruppen Boko Haram i en konflikt som delvis spillt över gränsen också till Kameruns norra spets.
Och det är så Biya har velat ha det. Han har försökt se till att läget i Kamerun alltid har varit just så stabilt att det inte har väckt för stor uppmärksamhet utomlands. Han har spelat ett slugt PR-spel där hans regim sett ut som en garant för stabilitet och demokrati i en instabil region.
Den glansbilden har han lyckats upprätthålla delvis genom att göra det svårt för utländska journalister att rapportera om konflikten i de engelsktalande områdena, samtidigt som han gjort Kamerun till ett av Afrikas farligaste länder för de inhemska journalisterna.
”Ett mästerverk i skendemokrati”
Den 85 år gamle Biya har suttit vid makten i 36 år och vann i början av oktober ännu ett val, som av flera bedömare kallats ett mästerverk i skendemokrati. Röstningsprocenten var just det, bara en eller någon procent, i delar av den oroliga engelsktalande delen.
De uppskattningsvis 300 000 människorna som flytt regionen till flyktingläger inom landet hade knappa möjligheter att gå rösta. Oppositionen skrek fusk, men kommittén som skulle se över överklagandena är utsedd av Biya och hittade inga fel i valprocessen. Domaren som förkunnade resultatet – att Biya fått över 70 procent av rösterna – belönades med ett hus värt nästan en halv miljon dollar.
I statlig media berättade observatörer från Transparency International att valet gått rätt till. Den enda lilla kroken var att organisationen inte hade skickat några observatörer till landet.
Konflikt som pågått länge
Den konflikt som har blossat upp i Kamerun under de två senaste åren – och som allt mer hotar bli ett fullskaligt inbördeskrig – är kulmineringen av en process som har pågått sedan Kamerun blev självständigt. Den engelsktalande delens identitet har tryckts ner och regionen har marginaliserats ekonomiskt under årtionden.
Med ett nytt sjuårsmandat i ryggen är många rädda att Paul Biya nu ska trycka till den engelsktalande regionen ännu hårdare, och kidnappningen av de 78 skolpojkarna är en försmak på vad det kan innebära. Regimen skyller på separatisterna och separatisterna på regimen i kidnappningen.
Även om separatisterna har förespråkat en skolbojkott så tycker många i de engelsktalande regionerna att de kidnappade pojkarna i videon som släpptes lite väl ofta upprepade att de kidnappats av “the Amba boys”. Amba är en förkortning av Ambazonia, det separatisterna vill att ett självständigt, engelsktalande Kamerun ska heta. Ingen separatistgrupp har heller tagit på sig kidnappningen.
Mannen som syns på videon av de kidnappade pojkarna har pekats ut som en viss agent inom armén, och han hade enligt en rebellgrupp från den engelsktalande delen en “gräll fransk accent”.
Kidnappningen väcker internationell uppmärksamhet
Frågan om vem som står bakom kidnappningen polariserar nu landet lika häftigt som språket. Biya har blivit expert på att sprida falsk information, vilket blev tydligt i intervjun med “observatören från Transparency International”. Att iscensätta en kidnappning för att kunna peka ut separatisterna som sitt eget folks värsta fiende är knappast något han skulle dra sig från att göra.
Men om det var han så är frågan om han självsäker med sitt nya mandat sköt sig själv i foten. Med kidnappningen av de nigerianska skolflickorna i relativt färskt minne har kidnappningen av skolpojkarna väckt internationell uppmärksamhet. Och det är just det Biya inte vill att konflikten i de engelsktalande områdena ska få.