– För några år sedan startade jag en rättslig process mot den tjeckiska staten för att försöka få tillbaka slottet Konopiste som togs 1919 av den då mycket unga Tjeckoslovakiska republiken, säger prinsessan Sophie von Hohenberg, barnbarnsbarn till det mördade paret. 

Enligt artikel 208 i det fredsfördrag som undertecknades i Saint-Germain efter kriget så kunde egendom tillhörande den Habsburgska familjen, som Franz Ferdinand var en del av, konfiskeras. Men prinsessan Sophie menar att artikeln, och ytterligare en tjeckisk lag, inte gäller slottet eftersom hennes namne, Franz Ferdinands fru, stod under sin make i rang när de gifte sig. Detta innebar att Sophie den äldre och barnen aldrig upptogs i den kejserliga Habsburgska familjen utan att mor och barn istället bar namnet von Hohenberg.  

– Vid den tidpunkten var Franz Ferdinand redan död och man kan inte ta något från en död person eftersom denne inte längre äger något. Och hans ättlingar var inte Habsburgare, så artikel 208 gäller inte dem.

”Min man fick släpa dit mig”

Efter att familjen förlorat slottet tog det inte lång tid innan nazisterna intog det och när de försvann hamnade slottet istället bakom järnridån.

– När den föll åkte min man och jag dit för att se slottet och min man fick släpa med mig. Det var nämligen tänkt att jag och min far skulle åka dit tillsammans men min far dog när jag var 17 år, vilket var en stor chock för mig. Men när vi väl kom dit, min man och jag, kände jag att jag var tvungen att göra något. Jag kände att det här var den plats där jag hade mina rötter, även om jag är tredje generationen som inte bor där.

Hon förlorade den tjeckiska rättsprocessen om slottet, och nyligen avslogs även hennes förfrågan till Europadomstolen för mänskliga rättigheter som inte ville ta upp frågan för prövning. Men trots att hon idag inte vet hur hon ska fortsätta sin kamp för att få tillbaka slottet så har hon inte givit upp.

– Kanske blir det mina barn, kanske mina barnbarn, men en dag kommer slottet kanske att vara tillbaka i familjens ägo. Man vet aldrig vad som händer och man ska aldrig säga att något är omöjligt.

Oroliga grannar

Utöver själva slottet, tavlorna, rustningarna och de tusentals uppstoppade djur som Franz Ferdinand skjutit så konfiskerades även ett stort skogsområde och ett bryggeri.

I Tjeckien har många grannar till slottet varit oroliga för vad som skulle hända om barnbarnsbarnet skulle återfå slottet.

– Jag tror att de var glada att domaren inte dömde till vår fördel, berättar Sophie.  

Om slottet skulle återgå i hennes familjs ägo så skulle det förbli öppet för allmänheten, försäkrar hon, och tillägger att alla tjecker inte ogillar hennes försök att vinna tillbaka egendomen.

– Jag får regelbundet kommentarer och mejl från Tjeckien på den hemsida som jag skapat om Konopiště. De är alltid positiva. Jag har fram tills nu aldrig fått en otrevlig kommentar från en tjeckisk medborgare.   

Fick bara med sig skolböcker och några klädesplagg

Hon säger att det som driver henne är orättvisan som skedde, inte under, utan efter kriget.

– Att inte bara ta land och egendom i Tjeckoslovakien utan också de minnen som barnen hade av sina föräldrar. De fick bara ta med sig skolböcker och några klädesplagg, och det var allt. De var tvungna att lämna kvar alla saker som minde om föräldrarna bakom sig. Det är det som gör mig mest berörd.

Men är det inte lite fjuttigt att tycka att det är orättvist att förlora ett slott när man tittar på kriget och den mängd av orättvisor det innehåller?

–Det är alltid någon som har det bättre än vad man själv har och det är alltid någon som har det sämre. Naturligtvis lider jag med alla de andra och vi har förvisso inte fler rättigheter än någon annan, men jag tycker att vi har rätt till rättvisa och även till ett visst mått av förståelse.