Redan ett barns allra första skrik formas av språket som det hört i moderlivet, visar nya rön. Forskare som jämfört joller, gråt och skrik från nyfödda barn i Frankrike och Tyskland har upptäckt väsentliga skillnader. Det motsäger teorier om att bebisspråket är universellt.

Stigande fransk tonhöjd

Tidigare forskning har visat att foster under graviditetens sista tredjedel kan memorera ljud från yttervärlden – särskilt om de är melodiska som musik och tal. Det är välkänt att barn känner igen föräldrarnas röster och att de förstår om den som pratar är exempelvis glad eller arg. Men man visste inte att barnet också kan härma språket.

Ett lag forskare ledda av Kathleen Wermke vid universitetet i Würzburg spelade in och analyserade skrik och joller från 60 nyfödda barn, tre till fem dagar gamla. Hälften av dem var födda i fransktalande familjer och resten i tysktalande.

Det visade sig att de franska barnen skrek med en stigande tonhöjd medan de tyska använde en fallande tonskala.

”Tvärtemot ortodoxa tolkningar stödjer dessa uppgifter att spädbarnens skrik lägger grunden till språkutvecklingen”, säger Wermke i ett uttalande. Rönen presenteras i den kommande utgåvan av den vetenskapliga tidskriften Current Biology.

Fysiken begränsar mest

Forskningen stödjer också en teori om att det tar tid för ett barn att tillägna sig språket för att de saknar fysiska förutsättningar, snarare än mentala. Till exempel kan barn härma vokaler från ungefär 12 veckors ålder, vilket inte är fysiskt möjligt tidigare.

”Nyfödda är sannolikt högt motiverade att härma moderns uppträdande för att fånga hennes uppmärksamhet och stärka banden”, skriver forskarna. ”Melodisk kontur kan vara den enda aspekt av moderns tal som de nyfödda förmår att imitera”.

TT