14-åriga Patcharida Laoprom har en dröm, som hon delar med många andra flickor på Thailands fattiga landsbygd. Drömmen om ett liv så mycket bättre än mammas och pappas.
– Jag vill inte leva ett liv lika tungt och problematiskt som mina föräldrars. Att vara jordbrukare är otroligt slitsamt. Jag tycker synd om min mamma, säger Patcharida när SVT träffar henne hemma på landet någon timmes färd från staden Khon Kaen i nordöstra Thailand.
Hennes pappa Buala dog nyligen och sorgen efter honom blandas nu också med en oro; Hur ska det gå med Patcharidas utbildning? Kommer mamma Rattana och Patcharida att lyckas arbeta ihop till de nödvändiga skolavgifterna utan pappa Buala?
Få i byn når universitetet
– Jag vill bli sjuksköterska, för det var pappas önskan. Eller läkare, som min kusin i Bangkok. Jag vill bli som henne. Hon har ett bra liv och kan ta hand om övriga familjemedlemmar, säger Patcharida.
Men vägen till en universitetsutbildning är lång och svår. Inte minst ekonomiskt. Få i byn där hon bor når någonsin så långt som till universitetet. De som gör det måste ofta själva arbeta vid sidan av sina studier för att få ihop till avgifterna.
Fler flickor än pojkar i skolan
Patcharida kan ändå hämta hopp från det faktum att det är fler flickor än pojkar som når högre utbildning i Thailand, åtminstone när det gäller upper secondary school (15-19 år).
Men statistiken visar också att flickor från städerna oftare når högre än flickor från landet.
– Mina favoritämnen är kultur och thailändska språket. Jag gillar att skriva. Vetenskap och historia är ämnen jag inte gillar, svara hon när vi frågar om favorit- och hatämnen.
– Jag vill skaffa mig en utbildning, så att jag kan arbeta och ta hand om mamma. Jag vil inte bli jordbrukare som henne, säger Patcharida.