Därmed stoppades ”Pragvåren”, den demokratisering av den kommunistiska regimen som pågått i Tjeckoslovakien sedan Alexander Dubcek i början av 1968 blivit ledare för kommunistpartiet.
Dubcek och reformkommunisterna ville skapa något som de kallade ”socialism med mänskligt ansikte” med bland annat yttrandefrihet, frihet att resa utomlands och delvis liberaliserad ekonomi.
Obrottslig trohet
Sommaren 1968 präglades av förhandlingar i flera omgångar mellan den sovjetiska och tjeckoslovakiska ledningen. Överenskommelser och deklarationer skrevs under där ledarna för Tjeckoslovakien lovade obrottslig lojalitet mot marxismen-leninismen och trohet mot militäralliansen Warszawapakten.
Trots detta beslutade den sovjetiska ledningen med Leonid Bresjnev i spetsen att gå till aktion tidigt på morgonen den 21 augusti.
Sammetsrevolutionen
Först i och med ”sammetsrevolutionen” i november 1989 lyckades tjecker och slovaker kasta av sig det kommunististiska oket.
Den sista sovjetiska soldaten lämnade Tjeckoslovakien 1991.
Den 1 januari 1993 delades Tjeckoslovakien under fredliga former i två länder: Tjeckien med Prag som huvudstad och Slovakien med Bratislava som huvudstad.
Örjan Magnusson, Rapportwebben
Pragvåren
• Pragvåren och ockupationen 1968 var en av de stora sprickor som 1989 skulle få det kommunistiska systemet att rasa ihop i Europa. Tidigare hade sovjetisk militär slagit ner uppror i Östberlin (1953) och Ungern (1956).
• I januari 1968 tvingades den tjeckoslovakiske partiledaren Antonin Novotny att avgå och ersattes av Alexander Dubcek. I april antog partiet ett handlingsprogram med en rad reformförslag. Men det slogs också fast att målet inte var att avskaffa socialismen.
• Partiledarbytet hade välsignats av Sovjetunionen och partichefen Leonid Bresjnev, men snart krävde han och ledarna i Östtyskland, Ungern, Bulgarien och Polen att reformerna skulle stoppas.
• Nyare forskning har visat att Bresjnev in i det längsta tvekade inför ett militärt ingripande och att Walter Ulbricht i Östberlin och Bulgariens diktator Todor Zjivkov var de ivrigaste förespråkarna för att invadera Tjeckoslovakien.
• Sovjet vågade dock inte över en natt ersätta ledningen i Prag. Augusti 1968 följdes därför av flera års ”normalisering”, då Moskvatrogna personer insattes på alla poster och förtrycket successivt ökade.
TT