Den kanske vanligaste inställningen är att det så klart är synd om barnen, men att föräldrarna genom att försöka fostra sina barn bland terrorister får stå sitt kast. Problemet är såklart att barnen inte har valt sina föräldrar. Så ska de stå sina föräldrars kast?

I den ryska delrepubliken Tjetjenien har den enväldige ledaren Ramzan Kadyrov bestämt att barnen till tjetjener som slagits för IS har rätt att komma tillbaka. Fram till 2017 fick också IS-terroristers fruar komma hem. Nu är det bara flickor, och pojkar upp till elva års ålder.

En annan känsla för släktskap

Tjetjenien är en mycket speciell plats. När islamistiska krigare försökte frigöra Tjetjenien från Ryssland på nittiotalet svarade först president Jeltsin, sedan Putin, med att bomba huvudstaden Groznyj till grus.

För att få slut på kriget – som Ryssland inte kunde vinna – lät Putin den viktigaste klanen i republiken få makten. Sedan dess gör Ramzan Kadyrov i princip som han vill. Och han vill visa sina undersåtar att han slåss för islam.

Det finns dessutom i Ryssland en känsla för hur viktigt släktskap är som är långt mycket starkare än i Sverige. Och Ryssland är ett jätteland där det finns mängder av religioner och över hundra språk. Samtidig så svårbegripligt: Å ena sidan stor förståelse för olikheter i religion och kultur. Å den andra en slägga uppifrån Kreml (sedan 1500-talet) som bankar in sitt budskap i varje undersåtes skalle.

Mamma dömd till sex år

Barnbarnet ska hem, säger mormor. Lilla Amina, åtta år (som jag pratade mycket med i Groznyj) bara grät och saknade mamma. Mamma Zalina som dömts till sex års fängelse, men på grund av att hennes yngsta barn är två år gammalt får börja avkänna sitt straff först om tolv år. Hon tycker tvärt om: Bättre för barnet att växa upp med mamma i fängelse än på barnhem, säger hon.

Svårt. Allt svårt. Men vad ska en åttaåring betala för att hennes föräldrar är extremister?