Det var en framgång de hårt prövade klimatförhandlarna nu hade tänkt fira. Den 4 november trädde FN:s Parisavtal om klimat i kraft – två år före utsatt tid då tillräckligt många länder (55) hade ratificerat det globala avtal där världens samtliga länder förband sig att minska sina koldioxidutsläpp. 

Klimattoppmötet, COP22, som just nu pågår i Marrakech skulle bli ett möte i enighet och positiv anda. Nu ska länderna börja förvandla sina frivilliga löften till bindande avtal. Man ska också komma överens om hur fattiga länder ska få hjälp med finansiering.

Enligt diplomater på UD så har de globala klimatförhandlingarna varit den enda globala arena där det rått god stämning, i FN:s säkerhetsråd är stämningen på nollpunkten, inom EU är det också kris. Men efter Donald Trumps överraskande valseger har också de globala klimatförhandlingarna kastats in i ”panik”, enligt en delegat på plats.

Den goda stämningen är som bortblåst. USA hotar dra sig undan sin globala ledarroll och det kan i värsta fall radera ut 20 års tålamodsprövande arbete med att nå global enighet.

Kallar klimatförändringar för bluff

Världens mäktigaste land har valt en president som anser att klimatförändringarna orsakade av människan är en ”bluff”, påhittat av Kina. Han är därmed den enda stats-och regeringschefen i världen med den åsikten.

Upprepade gånger har Donald Trump sagt att USA kommer att lämna Parisavtalet samt ställa in USA:s betalningar till FN:s gröna klimatfond. På inrikesplanet kommer han dessutom att avskaffa Clean Power Plan, initierat av Obama, som tvingar landets kol- och oljekraftverk att minska sina koldioxidutsläpp.

Han har satt kraft bakom orden genom att utse Myron Ebell, en av USA:s mest kända klimatförnekare att leda omstruktureringen av det amerikanska naturvårdsverket EPA.

Andra kan följa efter

Det globala ledarskap som president Obama och utrikesminister Kerry utövat i de globala klimatförhandlingarna kommer att ersättas av en helt ny USA-politik. Drar USA sig ur Parisavtalet kan andra länder komma att följa efter. Växande ekonomier i Afrika, Asien och Sydamerika kräver att de stora utsläppsländerna med de största historiska utsläppen ska gå före. Ingen vet hur lojalt till exempel Ryssland är med FN:s globala klimatavtal.

Donald Trump har också sagt att han vill finansiera en omfattande satsning på infrastruktur i USA med de miljarder dollar han kan få loss om USA slutar ge pengar till FN och Världsbankens globala klimatfonder. Det skulle bli ett stort avbräck eftersom USA ensamt står för en tredjedel av de ekonomiska löften som fonderna erhållit.

I ett slag kommer otaliga projekt i fattiga länder att bli omöjliga att finansiera, som exempelvis den mur som Liberia planerat att bygga längs med kusten vid huvudstaden Monrovia. Där slukas hus av havet i takt med att havsnivåerna stiger. I stället kommer de pengarna nu att gå till att skapa jobb i USA genom att rusta upp amerikanska motorvägar och bygga en mur mot Mexiko.

Nu arbetet börjar

Den som tror att hotet om en upphettad värld var avvärjt tack vare Parisavtalet tror fel. Det är nu arbetet börjar på allvar. Avtalet innebär att länder lovat lämna in rapporter vart femte år om hur de ska skärpa sina utsläppsmål, men det är inte bindande för dem att uppfylla dessa mål. Just det faktum att hela Parisavtalet bygger på frivillighet gjorde det möjligt att nå global enighet, men än så länge är världens samlade löften om utsläppsminskningar otillräckliga.

Om alla klarar sina nuvarande löften skulle den globala medeltemperaturen öka med 2,7 grader, långt över den maxgräns som IPCC, FN:s vetenskapspanel, har satt. Därför är förhandlingarna beroende av en ömsesidig atmosfär av tillit för att kunna fortsätta skärpa avtalet för att hamna i enighet med var forskarna rekommenderat.

Skulle USA lämna förhandlingsbordet och dessutom uppfylla Trumps vallöften om att öppna kolgruvorna i USA, att satsa på Keystonepipeline med olja utvunnen ur oljesanden i Kanada, ja då för USA en miljöpolitik på kollisionskurs med resten av världen. Optimister påpekar dock att ekonomin talar för en fortsatt satsning i USA på naturgas och grön energi. Näringslivet är numera med på noterna och ser stora vinstmöjligheter i att satsa på alltmer lönsamma solceller och vindkraft. I USA växte förra året olje- och kolkraft med 1 procent medan sektorn grön energi växte med 15 procent.

Kina kan ta ledartröjan

Flera politiska analytiker har de senaste dagarna påpekat att det är för tidigt att kasta in handduken. Mötet i Marrakech kan komma att peka på en väg framåt – utan USA. Många bedömare tror att Kina kan komma att ta ledartröjan efter USA, de som förra året slöt ett historiskt klimatavtal med USA.

Kina är hårt drabbat av klimat- och hälsovådliga utsläpp och tycks numera själva vara starkt motiverade att överge fossila bränslen. En ny rapport i går visade också att de globala koldioxidutsläppen stått stilla de senaste tre åren i stället för att öka.

Det faktum att Kina håller på att minska sitt beroende av kol pekas ut som den enskilt viktigaste förklaringen. Och till detta kan man lägga ett utspel från Frankrikes presidentkandidat Nicholas Sarkozy som föreslagit att EU ska införa en koldioxidtull  på amerikanska varor – som straff om USA sabbar Parisavtalet.

Europa kommer inte ge sig utan strid, är budskapet.