När den tyska författningsdomstolen i slutet av februari slog fast att en procentspärr i EU-valet den 25 maj är diskriminerande jublades det inte bara hos småpartier som Piratpartiet och EU-kritiska Alternative für Deutschland (AfD).
Även det gamla NPD, Tysklands nationaldemokratiska parti, andades morgonluft och räknade snabbt ut att det kan innebära både en och två platser i EU-parlamentet. NPD har i de senaste nationella valen legat på runt 1,5 procent av rösterna. Upprepas det i slutet av maj går minst ett av Tysklands 96 mandat i Strasbourg till de forna nazisternas arvtagare.
”Gasa på!”
I EU-valet har NPD förre partiledaren Udo Voigt som förstanamn. 62-åringen – vars far var medlem i SA (nazisternas brunklädda stormavdelning), krigsfånge i Sovjetunionen till 1949 och därefter chaufför för brittiska armén i Tyskland – var tidigare officer i Luftwaffe och ledde NPD från 1996 till 2011.
Han har provocerat flitigt: Inför regionvalet i Berlin 2011 visades han upp läderklädd på en motorcykel på valaffischerna under rubriken ”Gasa på!”. 2009 dömdes han till sju månaders villkorligt fängelse för att inför fotbolls-VM 2006 ha kampanjat för ett ”riktigt landslag”, utan färgade spelare. 2008 fanns han med när partikamraten Friedhelm Busse begravdes och fick med sig en hakkorsflagga i graven.
– Detta var inte en dag då vi ”befriades”, utan ett nederlag för Tyskland och ingenting att fira, talade han inför 3.000 likasinnade i Berlin på 60-årsdagen av andra världskrigets slut 2005.
Parti i kris
Tyska myndigheter har flera gånger försökt förbjuda NPD, utan att lyckas. Säkerhetstjänsten klassar partiet som ett ”hot mot den konstitutionella ordningen”.
Ironiskt nog kommer möjligheten till ett genombrott i EU-valet i ett läge när partiet egentligen mår sämre än på många år. Ekonomin är usel, medlemsantalet sjunker och ledarna grälar.
Inför EU-valet försöker Voigt samla ny kraft med hjälp av krisen kring Krim, där NPD liksom många likasinnade i Europa lyckas stöda såväl Rysslands agerande som Ukrainas ilsket ryssfientliga högerextremister.
”Det finns inga gränser för västs förljugenhet . . . I vår bild av ett fosterländskt Europa – ein Europa der Vaterländer – ingår både Ryssland och Ukraina, men inte främmande makter som USA och Turkiet!”, manar Voigt i en debattartikel.