1975: Strider utbryter i Libanons huvudstad Beirut och blir början på landets 15 år långa inbördeskrig.
1976: Syriska styrkor går in i landet på begäran av den libanesiske presidenten, och blir kvar.
1978: Israel invaderar södra Libanon efter palestinsk gerillaräd från libanesisk mark. Trupperna drar sig tillbaka efter några veckor men ockuperar en milsbred buffertzon längs gränsen.
1982: Israel går på nytt in i Libanon och når ända fram till Beirut. PLO drivs ut ur Libanon. Samtidigt får kristna palestinskfientliga grupper fritt spelrum, vilket bland annat leder till massakern i flyktinglägren Sabra och Shatila.
1985: Israel lämnar Libanon igen men behåller ockupationszonen i söder. Den bevakas av cirka tusen israeliska soldater samt flera tusen man ur den kristna libanesiska lydmilisen SLA.
1989: Den kristne generalen Michel Aoun förklarar krig mot den fortsatta syriska närvaron i Libanon. Taif-avtalet undertecknas i Saudiarabien. De då 35.000 syriska soldaterna i Libanon uppmanas backa till Bekaadalen vid gränsen, men ingen tidsram anges.
1990: Syriskt flyg angriper presidentpalatset i Beirut och Aoun söker skydd på Frankrikes ambassad. Händelserna markerar slutet på Libanons inbördeskrig.
1996: Efter artilleribeskjutning från Hizbollah-milisen går Israel åter till angrepp i södra Libanon. Minst 200 libanesiska civila dödas. Parterna lovar senare att undvika civila mål.
2000: Israels fredssamtal med Syrien och Libanon misslyckas. SLA kollapsar och Israel lämnar södra Libanon.
2001: Syrien positionerar om sina styrkor i Libanon.
2002: Ytterligare syriska truppnedskärningar i grannlandet.
2003: I två steg minskar Syriens styrka i Libanon till cirka 17.000 man.
2004: USA inför sanktioner mot Syrien i maj. I september kräver FN:s säkerhetsråd att all utländsk militär lämnar Libanon, och att landets suveränitet respekteras.
2005: Förre premiärministern Rafiq Hariri mördas i Libanon. Vissa pekar ut regimen i Syrien, som ihärdigt förnekar inblandning. Mordet utlöser stora folkliga protester mot den syriska militära närvaron och den syriskvänliga regeringen.
Källa: TT