Återseendet av floden var bitterljuvt. Först satt Guo Jing bara tyst på en bänk. Sedan gjorde hon det hon drömt om under de långa veckorna i lägenheten, hon tog av sig munskyddet och skrek ut över vattnet.

Flera andra nyutsläppta Wuhanbor stämde in och efter ett tag infann sig en känsla av ny energi, berättar kvinnorättsaktivisten i tidningen The Guardian. Denna toppades av att hon på egen hand kunde köpa ett paket yoghurt, innan hennes två timmar i det fria var över.

Hur väcka staden?

Men, konstaterar Guo Jing, att lämna sitt bostadsområde är en sak. Att återuppväcka en hel stad till liv är en mycket större uppgift.

Den slutsatsen är hon inte ensam om. Såväl journalister som Wuhanbor berättar om nedstängda affärer, gles trafik, stängsel och fortsatt uppsatta gula och blå plastskynken i elvamiljonersstaden.

– Om vi inte fortsätter att kämpa, vad finns det då i världen att kämpa för, säger Waiwai, som äger ett litet kafé som åter öppnades häromdagen, till nyhetsbyrån AFP.

Men på hans kafé kan man än så länge bara köpa fika för avhämtning, eftersom strikta regler om socialt avståndstagande fortfarande råder. Allmänna platser håller på att desinficeras och myndigheterna har beordrat människor att fortsätta att bära munskydd och undvika folksamlingar, allt för att undvika att virussmittan får fäste igen.