Så här kunde rasbiologin ta sig ut i Sverige

Uppdaterad
Publicerad

Statens institut för rasbiologi grundades i Uppsala år 1922, efter ett enhälligt beslut i riksdagen. Dess verksamhet avslutades 1958. Dagens vetenskap har visat att institutets arbete var baserat på ovetenskapliga metoder och tankar.

De rasbiologiska tankegångarna har i mångt och mycket varit avgörande för hur befolkningsgrupperna i Sverige förhållit sig till varandra i modern tid.

Enligt den svenska rasbiologin kunde endast en människotyp klassas som svenskt. Svensken ansågs att ha en lång skalle. Som lägre raser betraktades finnar, samer, romer och judar som ansågs att ha en kort skalle.

Enligt skallindexmätningsideologin skulle en större hjärna få plats i en lång skalle, än i en kort. De människor som definierats som långskalliga betraktades som mer intelligenta och värdefulla av rasbiologer, till exempel institutets grundare Herman Lundborg.

I dagens vetenskap delas inte människor in i raser, utan alla människor tillhör en och samma grupp: Homo sapiens.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.