Bandets internationella genombrott kom med Aki Kaurismäkis film Höstlöv som faller (2023), och i samband med premiären gjorde duon sina första spelningar på svensk mark.

Inför sitt fjärde album styrde systrarna kosan tillbaka till Sverige, på jakt efter ett mer analogt sound. Det kommande albumet Itken jos mua huvittaa (Jag gråter om jag känner för det) spelades in på Kungsten Studios i Göteborg.

– Där fanns vintage-instrument och gammaldags teknik in i minsta detalj, berättar Kaisa Karjalainen.

”Intervjuer klarar vi med nöd och näppe av”

Duons möjliga bidrag till 2016-nostalgin och andra trender har hittills lyst med sin frånvaro. Systrarna, som kallats omöjligt coola, berättar att de endast använder sociala medier för att uppdatera bandets egna kanaler.

– Det gör vi också motvilligt, för att vi måste, säger Kaisa.

Det är inga på förhand uppställda regler som ligger bakom den allvarsamma och lågmälda image som blivit synonym med bandet. Duon menar att det är med mer eller mindre ångest de tacklar de sociala förväntningarna som finns på artister.

– Man får känna efter vad som känns som ens eget sätt att göra saker. Om man får en förfrågan och direkt bara känner ångest, så kan man tänka att det där är nog inte riktigt min grej, säger Anna Karjalainen.

– Vi gör hellre musik. Intervjuer klarar vi med nöd och näppe av, men allt annat kan vi lämna åt dem som är bättre på sånt, säger Kaisa och fortsätter:

– Livet är överlag en ständig balansgång och kamp mot ångest och andra negativa känslor. Men vi har klarat oss, och kommer säkert att klara oss framöver också.