En mörk dag för Vidarkliniken i Järna

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Dagens regeringsbeslut om att antroposofiska preparat ska behandlas på samma sätt som andra potentiella läkemedel väcker frågan hur det har kunnat ta politikerna mer än tjugo år att komma fram till denna slutsats, skriver SVT:s vetenskapsreporter Therese Bergstedt.

Therese Bergstedt

Vetenskapsreporter

Det är en mörk dag för Vidarkliniken utanför Järna, minst sagt. Först kom nyheten att Stockholms läns landsting inte förlänger sitt avtal med kliniken, efter att en granskning visat på stora brister inom vården.

Och idag gav också regeringen besked om att den dispens som Vidarkliniken haft för att använda antroposofiska preparat, en typ av naturmedicin som kritiseras skarpt av forskarvärlden för att inte ha någon vetenskapligt bevisad effekt, kommer att försvinna inom fem år.

Ett ämne som engagerar

Båda beskeden är förstås hårda slag för den antroposofiska medicinen som väcker känslor, minst sagt. Det fick jag erfara sommaren 2011 då jag som reporter på Sveriges Radios vetenskapsredaktion gjorde flera reportage om Vidarkliniken i Järna; först om deras ytterst oklara inställning till barnvaccinationsprogrammet och därefter om att den dispens de givits av flera regeringar sedan början av 90-talet för att få använda antroposofiska preparat på kliniken hade gått ut flera månader tidigare utan att förlängas.

”Kritiken var stenhård”

Reportagen skapade häftiga reaktioner som faktiskt förvånade mig. Dels bland Vidarklinikens och antroposofernas anhängare som skrev långa mail, brev och kommentarer på radions hemsida till försvar både för kliniken och filosofin som ligger till grund för deras vårdinsats. Men reportagen gjorde också läkare, forskare och medlemmar i den så kallade skeptikerrörelsen djupt upprörda. Sjukvård i Sverige ska inte baseras på tro utan på vetenskap, var budskapet i deras reaktioner och kritiken mot Vidarklinken var stenhård.

Trots kritik läggs frågan på is

Efter reportagen hände något märkligt. Handläggarna på regeringskansliet hade inga svar på hur Vidarklinikens framtid såg ut. Politikerna verkade inte vilja ta tag i frågan. Först 2013 förlängdes dispensen igen av den dåvarande borgerliga regeringen.

Det skulle krävas påtryckningar från EU om att Sverige borde införa en permanent lösning för antroposofiska preparat innan frågan tog fart politiskt igen och hamnade i den nuvarande regeringens knä. Läkemedelsverket utredde hur medlen skulle kunna införlivas i svensk lagstiftning, vilket skapade stor debatt och där tunga vetenskapliga institutioner som Kungliga Vetenskapsakademien, Apotekarsocieteten och Svenska Läkaresällskapet helt förkastade förslagen. 

Tog 20 år att få besked

Idag kom så regeringens besked i frågan. Antroposofiska preparat ska inte ha en särskild ställning inom svensk läkemedelslagstiftning. Dispensen Vidarkliniken haft för att använda preparaten kommer att försvinna om fem år. Tillverkare av antroposofiska medel får ansöka om att få sina preparat godkända av Läkemedelsverket på samma sätt som alla andra, enligt nuvarande lagstiftning.

Det är ett beslut som väcker frågor.

”Varför har just deras vård undantagits från reglerna?”

Varför har det tagit svenska politiker över 20 år att komma fram till denna slutsats? Vad har det egentligen funnits för skäl att särbehandla antroposofernas mediciner när alla andra måste söka tillstånd hos Läkemedelsverket? Och varför har just Vidarklinikens vård undantagits från de regler om att all vård i Sverige ska vara baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet?

För Vidarkliniken och tillverkarna av antroposofisk medicin är det nu upp till bevis. Fungerar vården så bra att de förtjänar att behålla avtalet med Stockholms läns landsting? Och finns det vetenskaplig dokumentation att antroposofiska preparat har effekt? Nu, om inte förr, är det i så fall dags att lägga dessa papper på bordet.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.