Upptäckten bygger på att man för första gången har kunnat sätta satellitsändare på ålarna. Tidigare har detta varit omöjligt på grund av att sändarna har varit för stora, men på senare tid har miniatyrvarianter blivit tillgängliga.
Forskarna, som publicerar sina resultat i den vetenskapliga tidskriften Nature, satte sådana minisändare på totalt 22 ålar vid Irlands västkust strax innan fiskarna gav sig iväg ut i havet. Från 14 av dessa kunde signaler fångas upp.
Sargassohavet, där ålarna leker och fortplantar sig, ligger i västra Atlanten utanför Kuba och Bahamas, cirka 5 000 kilometer från nordvästra Europa. Hur vandringen dit går till har hittills varit okänt.
Simmar omväg
Forskarna kunde inte fullständigt skingra mysteriet, eftersom signalerna successivt upphörde. Ingen ål kunde därför följas hela vägen – den längsta sträckan var 1 300 kilometer. Detta räcker dock för att vi ska få en aning om hur de bär sig åt.
Signalerna avslöjar att ålarna simmar i sydvästlig riktning, men inte den spikraka vägen mot Sargassohavet, utan mer i riktning mot Azorerna och Kanarieöarna.
Forskarna tror att de tar denna omväg för att slippa simma direkt mot Golfströmmen. I stället tar de en mer sydlig riktning och viker sedan troligen av västerut mot Kuba när de kommit till en punkt väster om Afrika.
Lodrät vandring
En annan märklig upptäckt är att ålarna varje dag, i gryningen, dyker ner till kallare vatten på 450?700 meters djup. När det blir natt stiger de åter uppåt, till det varmare ytvattnet där de normalt rör på ett djup av drygt 200 meter.
Beteendet kan liknas vid en lodrät migration som upprepas varje dygn. Att de rör sig neråt under dagtid beror troligen på att de vill undvika rovfiskar och delfiner.
Men detta är inte hela förklaringen. Den viktigaste orsaken kan vara att de vill hålla en jämn, relativt låg kroppstemperatur för att inte könskörtlarna ska utvecklas i förtid, innan de nått fram till lekplatserna i Sargassohavet.
TT