Både mänskligt tal och fågelsång bygger på förmågan att sätta ihop ljud och stavelser i nya sekvenser.

Det allra minsta barnets da-da-da-da utvecklas till något mer avancerade sekvenser som da-di-do-da-di-di, och så småningom blir det till begripliga meningar.

För att studera hur den här förmågan utvecklas har en grupp forskare jämfört småbarn med sångfågelarterna zebrafink och vitgumpmunia. Resultaten presenteras i veckans nummer av Nature.

– Vi har upptäckt ett tidigare oväntat steg i den mänskliga talutvecklingen, säger den amerikanske forskaren Dina Lipkind.

Enligt Lipkind har man tidigare trott att barns förmåga att kombinera olika ljud i sekvenser finns hos barnen från start. Man har trott att när barnen lärt sig uttala enskilda stavelser kan de också uttala övergången mellan dessa stavelser och sätta ihop sekvenser.

Steg för steg

Men den nya studien visar att det tar lång tid att lära sig uttala övergången mellan olika ljud. Och det sker stegvis både hos barn och hos sångfåglar. Det finns fyra gemensamma huvudsteg:

1. Barnen/fåglarna lär sig att uttala ett specifikt ljud (t.ex. DA eller DI vilket ger en entonig sekvens DA-DA-DA eller DI-DI-DI).

2. De lär sig att uttala övergången mellan ljuden (t.ex. DA-DI och DI-DA)

3. Ju fler övergångar de lär sig, desto mer komplexa sekvenser kan de skapa (DADI-DADI-DIDA)

4. Om de lär sig ett nytt ljud måste de också lära sig uttala övergången mellan det nya ljudet och andra ljud. Annars går det inte att använda i jollret eller i sången.

Flera månaders inlärning för varierat joller

För små barn tar det flera månader att lära sig använda nya ljudövergångar i sitt joller. Det kan förklara varför jollret till en början är väldigt enformigt för att sedan bli mer varierat och så småningom övergå till tal.

– Barn kan uppfatta olika ljud i talade meningar när de är mycket små, men det tar dem ytterligare 1-2 år innan de själva lärt sig att säga samma meningar. Vår studie kan hjälpa till att förklara varför det tar så lång tid, säger Dina Lipkind.

De likheter som finns mellan småbarn och unga sångfåglar intresserar forskarna av flera skäl. Studien pekar på att det finns en gemensam språkutvecklingsprocess som bevarats över artgränserna. Men trots likheterna i den tidiga inlärningen blir ändå resultaten hos de vuxna individerna väldigt olika.  Det är en enorm skillnad i komplexitet mellan zebrafinkarnas enkla ljudsekvenser, vitgumpmuniernas mer komplexa sång och människors oerhört avancerade tal.

– Det skulle vara intressant att se om våra nya kunskaper också går att använda för att förutse olika slags talsvårigheter hos barn senare i livet, säger Lipkind.

Lättare att studera hur spädbarn kombinerar ljud

Likheterna mellan fåglar och människor har också en praktisk betydelse. Det gör det helt enkelt lättare att studera vad som påverkar förmågan att kombinera olika ljud.

– Sångfåglars utveckling och deras hjärnor kan studeras i laboratoriet, vilket förstås är omöjligt med människor. Men tack vare likheterna kan vi lära oss mer om de grundläggande neurologiska mekanismer som är avgörande för talet genom att studera sångfåglar, säger Lipkind.