I våningssängar sover de – eller sover och sover – de biomedicinska analyserna håller flera av dem uppe halva nätterna. När proverna från björnarna kommit in tar det i många fall bortåt sju timmar innan alla är färdigbearbetade, så det blir sena kvällar i labbet.
En salig blandning forskare
I de forskningsprojekt som pågår härute just nu trängs kardiologer och fysiologer från Örebro, biologer och från Tyskland och Norge, en fransk rymdforskare, tre forskare inom veterinärmedicin, länsstyrelsens säkerhetsexperter och så personalen från Skandinaviska björnprojektet som ser till att allt det praktiska fungerar. Lite grann som en lägerskola.
Mest oväntad i gänget är kanske Stephane Blanc från motsvarigheten till Rymdbolaget i Frankrike och till vardags stationerad vid universitetet i Strasbourg. En dag har han fått följa med ut till björnidena ”en fantastisk upplevelse” säger han med ett brett leende.
Jämför björn och människa
Men annars är det på det lilla laboratoriet han arbetar med proverna, som de andra samlat in. Stephane vill jämföra blod och vävnad från björnar i ide med motsvarande prover från sina mänskliga försökspersoner. Hemma har han låtit friska försökspersoner ligga still under långa perioder, för att se hur det påverka deras muskler och benmassa bland annat.
Nu undersöker han samma sak hos björnar i ide. Varför verkar de klara orörligheten så mycket bättre än oss? Och svaret på den här frågan intresserar rymdindustrin så mycket att den finansierar hans forskning.
Astronauter brukar få arbeta med motionscyklar under uppdragen, men det tror inte Stephane är någon särskilt bra idé egentligen.
– Kostnaden i energiåtgång är för stor och dessutom tar det för mycket tid från de viktiga uppdrag de har på rymdstationen. Om vi kunde lära oss vad som försätter björnarnas kroppar i det perfekta tillstånd de har idena, kunde vi kanske återskapa det hos astronauterna, säger Stephane.
Inte som i Star Trek, eller någon sorts science fiction, utan med biologiska eller kemiska faktorer.
Björnar överallt?
Björngänget ger sig av ut till den första björnen utan oss, men efter lunch följer vi med dem igen. Den här gången en halvmil in i skogen på skoter. Det är en liten karavan av tungt lastade skotrar; skidor, forskare, laboratorieutrustning, fångstredskap och så vi då. Allt måste med.
Men strax fortsätter karavanen ut till en udde, där en fyraårig björn ligger och sover i ett öppet beläget ide i en sluttning. Om det igår var omöjligt att föreställa sig att det faktiskt ligger björnar och sover under de konstiga formationerna i snön, känns det idag som att det kanske kan tänkas ligga en nalle under varenda stubbe.
Fotografen på tunn is
Lite oroligt känns det att lämna Arne ensam mitt ute på isen, där han ska få den bästa vinkeln på expeditionen som närmar sig idet. Men om björnen kommer ut ska vi styra den åt andra hållet, inte mot Arne, lovar Sven Brunberg, den erfarne björnfångaren.
Jag får följa med förtruppen fram på skidor. Först ser det lite mörkt ut. Sändaren som björnen bär ger inte ifrån sig några signaler. Oroligt undrar forskarna om det beror på trasig utrustning eller på att björnen av någon anledning lämnat idet. Det visar sig vara batterierna i pejlaren som är slut och vi ger oss av mot björnidet.
Brådskande forskning
Den här gången är Sven Brunberg belåten. Det är ett perfekt jordide med bara en ingång och där kan han och de andra i fångstgruppen lätt kontrollera björnen med galler. Så när den efter att först ha suttit darrande i ett hörn och stirrat på dem skjuts med bedövningspilen blir den visserligen arg och biter lite i gallret, men det är aldrig någon risk för att den ska smita ut – varken mot Arne eller någon annan.
Samma procedur som med de andra björnarna. Provtagning, vägning och halsband. Flera av analyserna görs redan ute på plats och allt bokförs noga. Det får aldrig ta lång tid mellan att vi gör den första störande manövern, säger den norske experten som sköter pejlandet, till dess att björnen är sövd.
Slutligen lyfts björnen tillbaka in i idet och vi ger oss av mot skotrarna. Nu återstår bara de långa milen hem till Stockholm och två lite ovanliga arbetsdagar är till ända.