Före hästens domesticering för cirka 6 000 år sedan galopperade de vilda raserna omkring i kamouflagefärg eller så kallad blackfärg.
Blacka hästar hade mycket bleka sidor som gjorde dem mindre iögonfallande för jagande rovdjur. Förutom blek pigmentering var ett kännetecken en mörk rand längs ryggraden (kallad ål) och andra vildtecken.
– Tamhästar har förlorat den här kamouflagefärgen. De bär på två olika mutationer som stänger av en viss gen i hårsäcken och de får en mycket mer intensiv pigmentering, säger professor Leif Andersson vid Uppsala universitet som ingår i en internationell forskargrupp vars resultat nu publiceras i tidskriften Nature Genetics.
Leif Andersson har lett den genetiska analysen i jakten på den mekanism som förklarar varför vildtecken har urblekta hår. Svaret visade sig ligga i mutationer i TBX3-genen.
De allra flesta tamhästar är inte blacka i dag, men undantag finns. Rasen fjording är alltid black. Vissa nordsvenska och isländska hästar kan också vara blacka.
– Det här har gett ny grundläggande kunskap om hur kamouflagefärg uppkommer och hur pigmentering regleras, säger Leif Andersson.
Vad är blacka hästar?
Blacka hästar uppvisar en mycket bred variation av vildtecken. Förutom en mörk rand (ål) längs ryggraden och manen, som finns hos de flesta blacka individer, kan de även ha mörkare teckning (grepp) tvärs över manken, mörka ansikten med varierande mörka teckningar och zebraränder på benen.
Källa: Uppsala universitet