I århundraden har vi skiljt på sill och strömming. Fångasden norr om Kalmar sund brukar den kallas för strömming, annars kallas den försill. Sillen är också större och fetare än strömmingen, men trots det har ingen biolog kunnat slå fast att detegentligen finns något som skiljer dem åt genetiskt.
Förrän nu. Forskare vid Uppsala och Stockholms universitethar nu visat att det finns några få – men tydliga – genetiska skillnader.
– För ungefär fem procent avgenerna hittar vi mycket tydliga skillnader, inte bara mellan sill ochströmming utan också mellan olika bestånd av sill och strömming, säger LeifAndersson, professor i funktionsgenomik vid Uppsala universitet.
Genetisk anpassning
Enligt honom berordessa skillnader på en genetisk anpassning till lokala miljöförhållanden. Demiljöfaktorer som finns, som till exempel skillnader i salthalt och temperatur,har alltså fått fisken att förändras genetiskt, för att bättre kunna överleva i Östersjön, som bjuder på andra förhållanden än andra hav.
Men resultaten visar ocksåatt för de allra flesta av de båda fisksorternas gener så finns inga skillnader alls. Enligt Leif Andersson visar detta att sill och strömming ändå är mycket nära släkt.
-Linné klassade strömmingensom en underart till sillen, och våra resultat stöder det synsättet. Men vårtnästa steg blir att testa hur väl sillen skulle klara sig i Östersjön. Gör deninte det då kanske man bör fundera på om strömmingen ändå inte är en helt egenart ändå.
”Resultaten kan skydda fisken”
Leif Andersson hoppas nu attresultaten ska kunna användas som ett sätt att skydda fiskbestånden i vårasvenska hav.
– Förhoppningsvis kan man medvåra resultat bättre uppskatta beståndsutvecklingen i Östersjön ochVästerhavet, och på så sätt bidra till en ansvarsfull förvaltning av denotroligt viktiga naturresurs som sill och strömming utgör.