8000 möss fick förändringar i en del av arvsmassan som man sen tidigare vet är viktig för sömn. Därefter observerade forskarna mössen för att se hur deras sömnbeteende påverkades.

”Drömlösa musen”…

En effekt som observerades var att möss förlorade det som man brukar kalla för REM-sömn, eller drömsömn. Drömsömnen är starkt förknippad med dygnsrytmen. Effekten kunde knytas till en enda gen som man sen tidigare har sett påverkar dygnsrytmen hos bananflugor.

…och ”sömnmusen”

En annan förändring var att en del möss i genomsnitt började sova 15 timmar om dagen. Det var det som man brukar kalla för djupsömn som förlängdes hos dessa möss. Detta kunde också knytas till förändringar i en enda gen. Hos dessa möss såg de emellertid ingen effekt i de delar av hjärnan som styr dygnsrytmen, och inte heller några beteendeeffekter av den långa sömnen.

Sen tidigare har man vetat att en förändrad dygnsrytm kan ha negativa effekter för sömnen. Men i de här mössen kunde man för första gången se att mängden sömn inte störde dygnsrytmen märkbart.

När forskarna sedan introducerade samma mutation av den här genen i bananflugor och spolmaskar fick man samma effekt.

– Det är ett oerhört arbete. De två generna de har identifierat verkar vara väldigt betydelsefulla för det två sömnstadierna vi kallar för drömsömn respektive djupsömn. Det finns nu goda möjligheter att se hur och om mutationer i olika typer av gener påverkar oss människor på liknande sätt, säger John Axelsson, sömnforskare vid Karolinska Institutet.

Referens: Hiromasa Funato et al. Forward-genetics analysis of sleep in randomly mutagenized mice. Nature, 2016. DOI: 10.1038/nature20142