Hösten 1995 upptäcktes den allra första planeten utanför vårt eget planetsystem. De bägge schweziska astronomerna Michel Mayor och Didier Queloz hittade en gasplanet som kretsade runt stjärnan 51 Pegasi som ligger 50 ljusår bort. 

Innan de gjorde sin upptäckt kunde vi inte säkert veta om planetsystem är vanligt förekommande i universum, eller om vi befinner oss på ett jordklot som är ett ensligt undantag i en tom rymd. 

Finns andra världar

Men med upptäckten av planeten runt 51 Pegasi fick vi för första gången bekräftat att det finns andra världar där ute – och med det ökade också möjligheten att hitta liv bortom vår egen jord. I dag har man upptäckt ungefär 4 000 planeter. 

Exoplaneter går än så länge inte att direkt se, inte ens det skarpaste teleskop kan urskilja det svaga skenet från en avlägsen planet. Planetens ljus dränks i ljuset från dess stjärna. Det är som att urskilja en enda mobiltelefons ficklampa på en konsertscen som dränks i strålkastarljus. 

Gungar fram och tillbaka

Men planeter kan avslöja sin existens på andra sätt än att lysa.  Michel Mayor och Didier Queloz upptäckte planeten genom att observera hur den påverkade sin sol, 51 Pegasi. Planeten får stjärnan att gunga fram och tillbaka, och den rörelsen går att observera.  

Att Nobelpriset nu går till upptäckten av exoplaneter är ett efterlängtat pris för många. Universum har inte varit sig likt sedan oktober 1995 då den allra första planeten upptäcktes. 

Finns en tredje tidig planetupptäckare

Vad som förvånar är att inte en tredje person fick vara med och dela på priset för planetupptäckten, nämligen amerikanen Geoffrey Marc. Han bekräftade planetfyndet och bara två månader senare, i december 1995, presenterade han ytterligare en upptäckt av flera exoplaneter.

Men Kungliga Vetenskapsakademien verkar ta hårt på kravet att vara först.