Trots att forskarna länge har visat upp starka argument för att stoppa allt fiske av arten så tillåts det svenska ålfisket att fortsätta.

Ålens otroliga vandring

Blankålarna simmar ända till Sargassohavet för att föröka sig. För att inte riskera återväxten är det viktigt att de länder där ålen växer upp inte fiskar upp för mycket ål.

Sedan 2007 kräver EU-kommissionen att alla ålfiskande medlemsstater ska utveckla en plan för att minska den mänskligt orsakade dödligheten av ålen. Men nu menar Havsmiljöinstitutet att det inte är troligt att Sverige kommer att leva upp till det uppsatta målet.

Hård kritik mot den svenska planen

Det finns klara målkonflikter mellan att bevara arten och att bevara fisket. Som en jämförelse har både Norge och Irland infört totalstopp för allt ålfiske för att öka återvandringen till Sargassohavet.

Havsmiljöinstitutet menar också att underlaget till den svenska planen är bristfälligt och okritiskt. Risken är därför stor att man överskattar ålbeståndets storlek och fortsätter överexploateringen eftersom det finns en osäkerhet i hur många ålar som finns kvar – och den osäkerheten har man inte räknat med i planen.

De vinster man anser sig göra när man sätter ut ålyngel, inför olika ålfiskeförbud och försöker att minska antalet ålar som sugs in i kraftverksturbiner bygger mer på förhoppningar än stabila faktaunderlag.

De svenska målen översätts inte till konkreta krav och åtgärder i tillräcklig utsträckning. Och dessutom anser Havsmiljöinstitutet att planen införs alldeles för sakta.

”Även om planen till slut skulle följas, är det inte troligt att 2,6 miljoner blankålar kommer att kunna utvandra, vilket är Sveriges mål. Det beror bland annat på att ett relativt omfattande ålfiske fortfarande tillåts, samt på osäkra resultat av utsättningen av franska och engelska ålyngel i svenska vatten; ålen kan vara desorienterad och det är tveksamt om den hittar tillbaka till Sargassohavet för att leka”, skriver Havsmiljöinstitutet i ett pressmeddelande idag.

Anders Nord

SVT Vetenskap