I år hålls det här evenemanget för fjärde gången, så fortfarande är det här en liten nyföding jämfört med sin amerikanske storebror. Och än så länge är skillnaden också verkligen tydlig. Där amerikaner fokuserar på publiken är det lite mer oklart vem som är målgrupp här.
En ”gammeleuropeisk” invigning
Vi har precis kommit ut till arenan där alltihop ska hända under de närmaste dagarna och lyssnat till den högtidliga välkomstceremonin, så visst är det lite tidigt med allt för långtgående jämförelser – men Ulrika mumlade just ”gammeleuropeiskt” i mitt öra, när ett inspelat tal med den italienska presidenten (som alltså inte är Berlosconi, utan en äldre grånad herre vid namn Giorgio Napolitano, som ur en gyllene fåtölj talar till oss deltagare) spelas upp i det stora auditoriet.
Giorgio följs sedan av att ett brev från EU:s ordförande läses upp, så talar Turins borgmästare och så ytterligare några potentater som alla nämner great oppurtunities och passion for science alldeles utan att det känns vare sig passionerat eller fyllt av möjligheter.
Kanske har fler än vi samma känsla av att det vore skönt med färre uppsatta grå eminenser och fler spännande briljanta forskare, åtminstone noterar vi att mannen framför oss löser Sudoku på sin mobil och andra passar på att detaljstudera det vetenskapliga programmet.
För egentligen har det ju ingen betydelse vem som öppnar konferensen – det viktiga är ju vilka som följer, vilka nya vetenskapliga nyheter som presenteras och vad för nya tankar som föds. Snart ska den mördande långtråkiga inledningen övergå i ett vetenskapligt föredrag om hur apor kommunicerar.
Gråa eminenser tar plats
Man kan bara hoppas att arrangörerna lyssnar till vad Julia Fischer från det tyska primatcentret i Göttingen har att säga om hur apor kommunicerar med varandra. För hon konstaterar att trots att apor verkar förstå sociala sammanhang och vem som är ledare för flocken har de en mycket oklar bild av hur de ska kommunicera vad de upplever och förmedla kunskapen vidare.
De klarar att observera och agerar utifrån vad de ser, men kan inte berätta för någon annan vad de kommit fram till. De inser helt enkelt inte att andra apor har egna själsliv och skulle kunna ha viss nytta av deras kunskaper, om de bara kommunicerades på rätt sätt. Känns som en rätt bra insikt, tänker jag.
Eller åtminstone är det vad jag tror att hon ska säga, för när hon äntligen vinkas upp på scenen blir hon genast nedkallad igen. Två grå eminenser till måste tala. Då har det gått nästan två timmar utan att någon forskare fått ordet. Ungefär där ger vi upp och går. Julia Fischer får vi höra en annan dag, kanske på presskonferensen i övermorgon.
Men musikunderhållningen var tjusig.