Men idag, med nästan sju miljarder munnar att mätta, så varnar forskare för att ett livsviktigt näringsämne för jordbruket håller på att nå den punkt där produktionen inte längre kan stilla efterfrågan. Det handlar om fosfor:
– Det här är en fråga som är lika viktig som klimatet eller jordens vattenförsörjning. Det här handlar om vår mat, säger Dana Cordell, forskare vid Sydneys Tekniska universitet.
Den mesta fosforn bryts i jättelika dagbrott
Enorma maskiner skrapar upp råvaran ur marken, och skickar den vidare till fabrikerna som tillverkar konstgödning, som förutom fosfor även innehåller kväve och kalium. Idag finns merparten av alla kända fosforreserver i två länder; Kina och Marocko.
– Idag är vi lika fast i forsforn som i oljan. Vi är helt beroende av fosfatbrytning för att få ut de stora skördar vi har vant oss vid, säger Dana Cordell,
Peak Fosfor
Dana Cordell är anställd vid Sydneys Tekniska universitet i Australien, men har doktorerat vid Linköpings universitet. Hennes avhandling handlar om kopplingen mellan tillgången på fosfor och världens matförsörjning.
Hon har räknat ut att vi når ”Peak fosfor” – det vill säga den punkt där brytningen inte längre kan öka – före 2033 om ingenting görs.
Det här är inte oomtvistat...
För en månad sen kom det till exempel nya siffror från IFDC – ett forskningsinstitut som står industrin nära.
Rapporten hävdar att det finns mycket mer fosfor i marken än man tidigare har trott, och att brytningen kan fortsätta i 400 år. Den säger däremot ingenting om när produktionen slår i taket.
Och när Dana Cordell matar in de nya siffrorna i sin egen datormodell- som bland annat tar hänsyn till en framtida ökning i efterfrågan – så blir det faktiskt inte så stor skillnad mot förut: Toppen förskjuts visserligen 30-40 år framåt i tiden, men den blir ändå en realitet under det här århundradet.
Likhet med oljan
Dana Cordell tycker att man kan jämföra läget med diskussionen om Peak Oil – det vill säga den punkt när oljeutvinningen slår i taket – som den lät för tio år sedan.
Då utpekades de forskare och debattörer som talade om att vi närmade oss toppen som alarmister och domedagsprofeter. Idag är frågan mest om vi redan har nått könet på kurvan eller om vi når dit under de närmaste åren.
– Det finns stora likheter med oljan. Diskussionen om fosfortoppen är ännu bara i sin linda. När vi enats om mätmetoderna, så tror jag att det kommer att visa sig att vi är mer överens än vi trodde, säger Dana Cordell.
Krig om fosfor?
USA var tills helt nyligen världens största producent av fosfatmalm.
Merparten av råvaran kommer från de inre delarna av Florida, där man nådde toppen av produktionen för tio år sedan. Idag tror forskarna att brytningen kommer att ta slut redan om 30 år.
Men även om de amerikanska bolagen stänger gruvorna, så kommer fabrikerna som tillverkar konstgödning att köra vidare.
Industrin räknar med att försörja sig med importerad råvara. vilket gör fosforn till en het politisk fråga – precis som oljan: Att Marocko, som sitter på en stor del av världens reserver, bryter fosfor i det ockuperade Västsahara, är bara en av många riskfaktorer:
– Det finns risk att vi kommer att få se krig om fosforn i framtiden. Tänk om allt världens dricksvatten fanns samlat i ett par länder; i så fall skulle frågan ligga i topp på varje lands politiska agenda, men det verkar inte som om politikerna är medvetna om det här problemet, säger Dana Cordell.
Möjliga lösningar
De goda nyheterna, enligt Dana Cordell, är att det finns lösningar på problemet. Hon tror att det är fullt möjligt att föda en framtida befolkning på bortåt nio miljarder även efter fosfortoppen.
Ett sätt är att få folk att äta mindre kött och mjölkprodukter – tvärt emot nuvarande trend världen över. Djurhållningen slukar mängder av fosfor, förutom att förbrukar stora mängder olja och tär på vattenresurserna.
Hushållning är ett annat sätt att minska gapet mellan eterfrågan och tillgång.
Bara tio procent av den fosfor som bryts idag hänger med hela vägen till tallriken. Resten försvinner på vägen, och hamnar så småningom i sjöar och hav, där den blir ett stort miljöproblem.
Och dessutom så går faktiskt fosforn att återvinna, till skillnad från oljan. Det handlar om att ta reda på gödsel – både från våra tamdjur och från oss själva.
– Av all fosfor som vi äter, kommer 98 procent ut i andra änden. Det betyder tre miljoner ton rent fosfor varje år, så det finns en betydande potential för att ta reda på näring ur urin och avföring, säger Dana Cordell.
Benny Eriksson
Vetenskapsnyheterna SVT